Festivalsommar

Festivalsommaren tar slut

2010-08-23T11:09:00.006+02:00

Sommaren i stort går mot sitt slut, och i dag når även Festivalsommar vägs ände. Det har varit tre månader av musik, litteratur, ö l, fest och sommarkänslor. Linn Strømsborg har bloggat på om både sina böcker Ros kilde och Øya festivalen, och om festivalminnen från i år och tidigare år, samtidigt som hyllande recensioner av böckerna har ramlat in från alla håll. På bloggen har det dessutom rapporterats om tragiska, sorgliga och solglada festivalnyheter, skrivits tips listor, krönikor och publicerats foton, Spotifylistor, exklusiva låtar och intervjuer. Utöver att undertecknad och Linn har sett till att fylla bloggen med festligheter har vi under sommaren fått hjälp av en rad gästskribenter, som bland annat har berättat om minnen från sina allra första festivaler.

Linn har redan sammanfattat sin festivalsommar här i helgen, och för er som inte hunnit besöka tillräckligt många av sommarens festivaler har vi satt ihop en guide för höstens festivaler. Efter en sista intervju med Linn här nedan återstår bara att önska en skön höst och vackra festivaldrömmar till nästa år. Och kom ihåg att när festivalsuget blir för stort finns det alltid hjälp att tillgå, även under de kallaste vintermånaderna.

Vilka är de bästa respektive sämsta ögonblicken från 2010 års festivalsommar?
Best: Robyn på Roskilde, da hun avsluttet med With every heartbeat og alle hoppa og jeg grein, å finne Hoegaarden (mitt favoritt-øl) i et øl-telt på både Roskilde og Øya, å danse med Coffin Camp, Casiokids-konserten på Øya.
Sämst: at jeg gikk og la meg altfor tidlig, og derfor gikk glipp av nesten alle soloppgangene. Neste år!

Vilken låt representerar din festivalsommar bäst?
Jeg tror at for første gang, så er det ikke en låt jeg har hørt på konsert eller av en artist som har spilt på noen av festivalene jeg har vært på, men "Memories" av David Guetta, bare fordi det er den vi har dansa til på alle sene kvelder og grytidlige morgener og hver gang jeg hører den på et utested, så er jeg litt på Roskilde igjen, dansende bak Coffin camp med verdens fineste folk rundt meg.

I din boksingel låter ju Øyafestivalen som en ganska våt och regning tillställning. Hur var vädret i år?
Øya var fullt av sol og regn, men jeg bor så nærme festivalen at jeg slapp unna den verste skuren. Den første dagen var det grått og regn, men da dro jeg hjem tidlig, og den tredje dagen var verst, men da satt jeg inne i leiligheten min og grua meg til å gå på Susanne Sundfør klokka fire fordi været var helt forferdelig, men så, kvart på fire, så kom sola og ble der resten av festivalen.

Det har dykt upp mycket recensioner av både din roman Roskilde och boksingeln Øyafestivalen i Sverige. Vad tycker du om det svenska mottagandet av dina böcker?
Jeg er utrolig glad for at så mange har anmeldt bøkene og har blitt både rørt og glad når jeg har lest hver eneste en. Da jeg leste den fra Tidningen Kulturen, så begynte jeg å gråte - nå er jeg riktignok lettrørt, men det at noen har lest alt dette ut av min bok, og virkelig kjent den, det var stort for meg.

Hur har bloggen, Festivalsommar, varit tycker du? Något speciellt som varit bra, oväntat eller oroväckande?
Det har vært fint og litt stressende å forsøke å finne stoff å skrive om, og den har surret i bakhodet mitt på alle festivalene jeg har vært på, men det har vært skikkelig gøy å lese bidragene fra andre, om andres festivalopplevelser og minner. Rundt Roskilde og 10-årsmarkeringen for ulykken der i 2000, så var det jo et innlegg som jeg har lest fem ganger nå, og det er like trist hver gang. Jeg synes bloggen har blitt riktig så fin, og vært akkurat som en nordisk sommer, litt grå og regntung og veldig solrik og glad.

I Norge släpptes väl Roskilde ganska sent på sommaren? Betyder det att man kan läsa den även om det inte är sommar och festivalsäsong? Vilken tid på året tycker du att den passar bäst att läsas?
Roskilde ble sluppet i slutten av juli, rett før Øyafestivalen og solgte heldigvis gjennom hele høsten og vinteren også. Jeg håper det er en bok man kan lese som oppvarming til festival, altså på våren, og som noe som demper savnet til festival, altså på høsten, når det er ferdig. Selv skrev jeg den jo på vinteren, og det var veldig fint å sitte inne mens det snødde ute og skrive om varme ølbokser, sol i øynene og bading om natta. Nå i vår og sommer har jeg jobbet med en ny bok, og i den snør det hele tiden, så kanskje har jeg en greie for å skrive om en annen tid og årstid enn den jeg kan se utenfor mitt eget vindu.

Vad händer i höst?
I høst skal jeg prøve å fullføre arbeidet med min nye roman, det blir veldig fint og veldig skummelt. Jeg skal også jobbe i bokhandelen min, selge høstens nye bøker, og lese minst 50 bøker til før det blir 2011. Også håper jeg jo at det blir tid til litt kärlek, dansing, repriser av mine favorittfilmer når det regner ute, kakao med krem, litt reiser, kanskje til Lofoten og Miram, kanskje til Stockholm og Victoria (Durnak), kanskje til København, kanskje til et helt annet sted. Uansett tror jeg det blir en fin høst. Kald og klar, full av farger og gode skjerf.

Vad saknar du mest från somrarnas festivaler när det blir höst och vinter?
Soloppgangene, tror jeg. For det blir så mørkt om vinteren her. Alt det andre jeg savner, det kan jeg gjøre om høsten og vinteren også. Hoppe på konsert med verdens beste venner, synge til jeg blir hes, skåle med godt øl eller brus, legge meg i senga med et smil om munnen og sommerfugler i magen.

Stort tack till Linn och till alla er läsare för en fin och svängig festivalsommar!

Höstens festivaler

2010-08-23T08:20:00.001+02:00

Även om rock- och popfestivalerna blir allt färre ju längre fram på året det lider, betyder det inte att festivalsäsongen slutar med sommaren. För alla er som ännu inte fått nog - eller kanske för er som ännu inte har hunnit med - har vi här satt ihop en snabbguide till den svenska festivalhösten:

Augusti

Festival: Popaganda
Typ: Musikfestival med indieinriktning
Plats: Eriksdalsbadet på Söder i Stockholm
Datum: 27:e - 28:e augusti
Biljettpris: 550 kronor för hela festivalen
Bokade artister: Belle & Sebastian, Robyn, Shout Out Louds, The Magic Numbers, Familjen, The Concretes, Hästpojken, Vit Päls med flera.
Länkar: Festivalens hemsida

Festival: Close To Home
Typ: Musikfestival
Plats: Borås
Datum: 27:e - 28:e augusti
Biljettpris: 750 kr på plats, 590 kr förköp
Bokade artister: Amanda Jenssen, bob hund, Hästpojken, Moonlit Sailor, Mustasch, Jenny Wilson, Dundertåget, Fibes oh Fibes!, Anna von Hausswolff, Tmo Räisänen med flera.
Länkar: Festivalens hemsida

September

Festival: Moshpit Open Festival 2010
Typ: Musikfestival med inriktning på hardcore, metal, screamo, alternative, pop punk och elektronisk musik.
Plats: Nykvarn, utanför Södertälje och Stockholm
Datum: 4:e september
Biljettpris: 375 kr
Bokade artister: Enter Shikari, Adventure Kid, Bionic Ghost Kid, Bratkilla, Deaf Havana, Campus, Lights Go Blue, Young Guns med flera.
Länkar: Festivalens hemsida

Festival: Granny Goes Street
Typ: Kultur- och musikfestival
Plats: Falun
Datum: 4:e september
Biljettpris: Gratis!
Bokade artister: Neverstore, Kapten Röd, Mimikry, Hoffmaestro, Mora Träsk med flera.
Länkar: Festivalens hemsida

Oktober

Festival: Linköpings folkmusikfestival
Typ: Musikfestival
Plats: Folkets Park i Linköping
Datum: 8:e - 9:e oktober
Biljettpris: 280 - 300 kr per dag eller 480 kr för hela festivalen (studentrabatter finns)
Bokade artister: Hedningarna, Punsch,Kung Ottokar, Mats Bergkund Trio, Abra Makabra, Den Fule, El Groupo, Emma Reid & Daniel Carlsson med flera.
Länkar: Festivalens hemsida

Festival: Umeå Jazzfestival
Typ: Musikfestival med jazzinriktning
Plats: Umeå
Datum: 27:e - 31:e oktober
Biljettpris: (Se festivalens hemsida.)
Länkar: Festivalens hemsida

Festival: Bluesfestival i Eslöv
Typ: Musik- och kulturfestival med bluesinriktning
Plats: Eslöv
Datum: 29:e - 30:e oktober
Biljettpris: 570 kr för hela festivalen, 320 kr för en dag
Bokade artister: The Animals, Karin Rudefeldt & Dr Blues, Peter Green & Friends, Chess Mate, Doug MacLeod med flera.
Länkar: Festivalens hemsida

November

Festival: Gothenburg Deathfest
Typ: Musikfestival med metalinriktning
Plats: Henriksberg i Göteborg
Datum: 6:e november
Biljettpris: Corpus Mortale, Facial Abuse, Insision, Abysmal Torment och Solidification.
Bokade artister: 250 kr
Länkar: Festivalens hemsida

Festivalsommeren 2010

2010-08-22T14:34:00.005+02:00

Så, jeg sykler hjem fra Grünerløkka, det er sol og jeg tenker at jeg kunne dratt og bada i dag, før jeg skal møte noen venner på kafé, lese en bok, rydde litt i leiligheten, mate katten, alt det vanlige som jeg skal gjøre igjen og igjen utover høsten. Jeg kunne dratt og bada, tenker jeg, det er varmt nok, det er sol, jeg myser når jeg sykler, tenker at jeg burde hatt med meg solbrillene. Men jeg slår det fra meg. Det er slutten av august og sommeren, den heteste sommeren, full av festivaler, øl, fine folk, svette, solkrem og bading, den er over, nå er det en roligere sensommer som venter og snart kommer regnet, kulda og til slutt snøen.

Det ble tre festivaler på meg i sommer, og Roskilde har jeg jo alt oppsummert. I tillegg til den varme, støvete, kaotiske uka på det danske jordet, så har jeg traska i gjørma og drukket dyr øl på to norske festivaler.

OsloLive

gikk av stabelen i midten av juli og jeg var der to dager. Festivalen ligger midt i Oslo, rett ved Rådhuset og festningen og bandene jeg så der var Crystal Castles, A-trak, Scissor Sisters og, det aller største og beste bandet, kent. Det var strålende sol den første dagen, mens Crystal Castles' Alice drakk whisky rett fra flaska og lot publikum bære henne over seg, A-trak mikset låter foran et publikum som aldri sto stille og Scissor Sisters ble soundtrack til at jeg og to kompiser drakk vår siste dyre øl før vi fant et utested med priser som kan konkurrere med Købens ølpriser, og der ble vi til de stengte. Dagen etterpå var det kent som sto for tur, og det var grå himmel, gratis potetgull, et vått sykkelsete og en fantastisk konsert. Regnet stupte ned fra himmelen over Oslo og selv om vi var klissvåte, så var vi lykkelige. De spilte mest fra sitt siste album, En plats i solen, men avsluttet med en drøyt fin versjon av "Mannen i den vita hatten", og de hadde heldigvis begynt å spille "747" igjen. Verden var i balanse og hjertet mitt dundra i takt med musikken hele veien hjem.

ØYA

satte opp gjerdene sine i Middelalderparken i midten av august og de bød på øsende regn mens jeg satt og hadde vorspiel i leiligheten min, en dødsfin Casiokids-konsert, Robyn spilte opp til dans mens vi ropte i kor med knuste og reparerte hjerter, vi dansa på ruinene mens Pavement spilte, jeg drakk øl på den improviserte brygga på gjesteområdet mens min beste venn hadde bursdag, det regna i nakken vår og vi droppa alle konsertene den dagen, fordi det var tak på gjesteområdet og vi slapp å stå i kø for å få kjøpe øl. Jeg fikk gnagsår på hælen i gummistøvlene, nekta å gå med regnponcho og ble heller våt, drakk pepsi hele den siste dagen og leste fra Roskilde og Øya mens venner og ukjente hørte på meg i litteraturteltet, og etter det var jeg bare lykkelig, så lykkelig at jeg gnistret om kapp med fyrverkeriet som ble sendt opp mens The XX spilte en avslutningskonsert som fulgte oss hele veien hjem.

"Jeg står på Casiokids og ser opp på de store skjermene, sola treffer meg i ryggen, der regnet traff meg i går, og jeg ser på håndleddene deres, på festivalbåndene, og jeg tar en slurk av ølen og skjønner at dette er det fineste jeg vet, akkurat dette - festival."

Pinsam återblick: Filmen Festival

2010-08-22T08:06:00.001+02:00

Minns ni filmen Festival från 2001, eller har ni lyckats förtränga den? Skärgårdsdoktorsstjärnan Ebba Hultkvist gjorde långfilmsdebut som den sjuttonåriga Lina. Missförstådd av sin mamma sticker hon iväg på festival utan lov. På vägen dit åks det självklart bil lite äventyrligt, med nervevad rutor som går att hänga ut genom på ett synnerligen frigjort sätt. Sköna, balla snubbar glider runt och läser upp vad som förmodligen är tänkt att vara sköna, balla repliker. Framme på festivalen visar det sig snart att Linas pojkvän är ett svin. Som tur är finns det andra personer på plats, bland annat rockstjärnor! Och äventyret är i full gång.

Filmen var ung, den var hipp och den var gjord av vuxna. Och det var väldigt pinsamt. Faktiskt precis så lagom pinsamt att det gick varvet runt och blev en kul komedi på ett helt annat sätt än vad som varit meningen. Given succé för alla festivaluppvärmningsfester.

Youtube är självklart vänligheten själv, och levererar här en provtitt på filmen:

Ren ögonblicksbild från gammal festival

2010-08-21T09:46:00.001+02:00

Prydligt och snyggt på blöt Hultsfredsfestival i början av 00-talet.

Ting jeg savner fra Roskilde - 2

2010-08-21T09:39:00.000+02:00

All the crazy shit I did tonight, those will be the best memories

Coffin Camp er veteraner på Roskilde, de er en ordentlig camp med et konsept og en gjeng og et rykte som sprer seg langs det tørre gresset på campingen, med lovnader om fest hver aften i campen klokken 23:59, de er aldri slitne, aldri festtrøtte, aldri kjipe. De har vært der hvert år fra 2007, men jeg oppdaget dem ikke før i år. Og det var på grunn av denne fantastiske festivalbloggen. Uansett, så trasket vi rundt med en øl i hver hånd og plutselig var vi midt oppi den villeste festen vi har sett på campingen noensinne, og i midten av festen var det en kiste og en høyttaler og noen fantastiske mennesker med røde joggedresser og før vi visste ordet av det var det nesten lyst og ølen var drukket opp og det gjorde vondt i ansiktet fordi vi hadde smilt så mye, og da vi la oss i teltet så var det med slitne bein og hese stemmer og hver gang vi er ute på byen nå her hjemme, så er det en låt vi gjerne vil høre, og hver kveld på Coffin camp så var det en låt vi gjerne ville høre, som de gladelig spilte og kanskje er det derfor vi synger, falskt og med hele vårt hjerte, HEY HEY DURUTUTUTUTU, YEAH YEAH DURUTUTUTUTUTU! og er litt tilbake på Roskilde igjen, selv om vi står på et random dansegulv i regntunge Oslo.

Tolv år gammal på Min första festival

2010-08-20T09:27:00.001+02:00

När Linköpings stadsfestival drog igång igår var det journalisten Anna Nyberg som stod för bevakningen hos tidningen Östgöta-Corren. Från och med igår och fram till imorgon kväll bloggar hon för fullt på Correns hemsida om musiken, artisterna och allt annat som händer på stadsfestivalen. Men däremellan hinner hon också berätta lite för oss om när hon tolv år gammal besökte sin allra första festival:

När jag skulle besöka min första fesival var det egentligen inte mitt beslut. Det var pappas.
- Anna, ska inte vi ta och åka på Hultsfred? frågade han.
- Jo, eh, jaha.

Och så blev det. Endagarsbiljetter för lördagen inhandlades, bilen packades och en dag i mitten på juni gav vi oss av. Det är sex mil till Hulingens strand från mitt föräldrahem, så det blev en endagstripp, men ändå.

Jag var tolv år. Skulle börja högstadiet. Året var 1999.

Musiken, leran, lukterna! Det var lagom skrämmande under pappas beskydd och väldigt, väldigt häftigt.

Vi såg bob hund, Blå tåget, Suede och Joe Strummer. Jag var kortare än alla andra och såg inte så mycket där jag stod i publikhavet. Pappa hade så klart tänkt på det innan och hade med en liten hopfällbar pall med som jag kunde stå på.

Vi köpte häftiga t-shirts och åt smålandsrulle.

Vi sjöng med i shalala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss.

Vi åkte hem vid tretiden på natten och jag sov lycklig i baksätet.
När jag började sjuan satte jag upp bilderna från Hultsfred i mitt skåp. Jag trodde att jag skulle få beundrande blickar och nyfikna frågor. Kanske skulle till och med niorna bli lite impade. Men ingen fattade. Visste knappt vad festival var, visste ännu mindre vilka banden som spelade var. Varför Joe Strummer när det finns Backstreet boys liksom?

När jag berättar om min första festival för folk brukar de få något tveksamt i blicken. De tycker att min pappa verkar oansvarig och tror att jag haft en dålig barndom, lämnad vind för våg, helt utan gränser. Men så var det inte alls. Ofta kommer min första festival upp som samtalsämne mellan pappa och mig. Det är ett glatt och häftigt minne som vi delar. Även om ingen annan verkar hålla med om det, så är vi övarens om det, pappa och jag.

Foto: Sandra Strid
Läs Annas Stadsfestivalblogg här.

Roliga rapporter från festivalvärlden

2010-08-19T13:59:00.004+02:00

Tidningen Barometern rapporterade igår att bland annat följande saker har hittats bland urin och avföring i Emmabodafestivalens bajamajor: 23 plånböcker, fyra kontokort, två pass och en mobil. En riktig guldgruva, med andra ord!

Även Tjuvlyssnat.se har lagt ut en liten rapport från festivalsommarens eftersvallningar. Läs tjuvlyssningen här.

Norskt musiktips: Kaizers Orchestra

2010-08-19T09:14:00.000+02:00

En av de bästa festivalspelningar jag har varit på var Kaizers Orchestras konsert på Arvika 2006. Allt var perfekt, från bandet till stämningen och vädret. Få band kan konsten att så som Kaizers domdera publiken i avancerade klappningar, lala-körer och allsång, hela vägen från scenkanten - som jag inte stod många meter ifrån - ända till de trädtäckta slänterna längst bak. Det är show, energi och eufori: ultimata livebandet med andra ord. De fantastiska maffia- och mentalsjukhuslåtarna och gypsyrockmusiken gör ju knappast saken sämre heller. Så för er som hittills har missat detta band, eller som inte fördjupat er tillräckligt i det, ta nu chansen att upptäcka Linn Strømsborgs landsmän Kaizers Orchestra, helst på scen så fort ni får tillfälle, och tills vidare på platta eller Spotify.

Youtubeklippet ovan är inte från Arvikafestivalen 2006, till skillnad från mitt foto längst upp i inlägget. Klippet ger dock en god uppfattning om hur det kan gå till på en Kaizersspelning. För ännu mer Kaizersfördjupning, läs essän Gypsyrock om vitt pulver, revolvrar och bensin.

3x Thåström på festival

2010-08-18T09:01:00.002+02:00

Eftersom jag vanligtvis tar varje chans jag får till att prata eller skriva om Thåström kan jag knappast låta detta guldtillfälle gå mig ur händerna. Här följer därför Thåström på festival, i tre olika tappningar:

"[T]jugo minuter senare går jag bort till Vika, ställer mig framme vid scenen och väntar på Hello Saferide, som sjunger om att älska någon trots att hon gnisslar tänder i sömnen, och sen vidare till Thåström på Enga, som sjunger som någon som har levt i hundra år inför en publik som aldrig står still, och där blir jag stående tills Lily Allen kommer ut på scen i högklackat med en cigg i handen, vin i en stor pappmugg och en hitkavalkad som får Enga att sjunga med i minst varannan låt".

Utdrag ur boksingeln Øyafestivalen av Linn Strømsborg (översättning Rasmus Erlandsson)

Thåström på Arvikafestivalen 2006, ovanligt pratsam och kärleksfull mot publiken (han gör hjärttecknet med händerna). Foto: Jesper Ims Johansson

Thåström spelar en suggestiv version av Imperietlåten "Du är religion" iklädd en orange arbetsoverall på Roskilde 2000.

Dagensbok.com recenserar Roskilde

2010-08-17T13:37:00.004+02:00

På sidan Dagensbok.com recenserades Roskilde igår. Recensenten Irene Elmerot är allmänt positiv till boken och rekommenderar den avslutningsvis till alla oroliga festivalföräldrar:

Kanske borde alla oroliga föräldrar läsa den här. Mina egna var inte helt nöjda med att jag åkte dit (de första åren), men de lärde sig. Hade de fått läsa den här boken innan, så hade de kanske sett att det inte behöver vara farligt alls. Visst gör man dumheter och klantar sig, men det är inte värre än någon annanstans, för här är du omringad av tiotusentals människor som vill dig väl. Dessutom kan man få upplevelser och vänner för livet.

Recensionen i sin helhet hittar du här.

Succé även för Way Out West

2010-08-17T09:14:00.002+02:00

Göteborgs stora musikfestival Way Out West är nu avslutad, och igår kom det glada beskedet att alla biljetter såldes slut även i år! Efter de sorgliga nyheterna i början av sommaren, först med nedläggningen av Hultsfredsfestivalen och sedan krisen för Arvikafestivalen, är det minst sagt glädjande med den här typen av besked. Tidigare har ju både Peace & Love och Emmaboda rapporterat om vinst och rekordbesök på årets festivaler. Kanske är det som jag skrev tidigare i sommar, att det egentligen inte är de svenska festivalbesökarna som sviker, de bara söker sig till andra ställen. En mer ingående sammanställning av årets festivalbesök och förluster respektive vinster skulle vara riktigt intressant att se, när alla säsongens festivaler har hunnit bli färdiga med sina resultat.

Veckans festival: Malmöfestivalen

2010-08-16T08:55:00.001+02:00

Plats: Malmö
Datum: 20:e - 27:e augusti
Bokningar i år: Band of Horses, Efterklang, Nina Ramsby, Against Me!, Teddybears, Grieves with Budo med flera.
Stora bokningar tidigare år: Alice In Videoland, Yeah Yeah Yeahs, Mando Diao, The Ark, Slagsmålsklubben, Dropkick Murphys, Familjen, Kaizers Orchestra, Flogging Molly med flera.
Startår: 1985
Biljettpris: Festivalen är helt gratis!
Kuriosa: Malmöfestivalen är en bred kultursatsning som utöver musik från flera vitt skilda genrer även bjuder på konst, design, standup, litteratur, sport, mat med mera. Under det årliga inslaget Kräftkalaset har man ett flertal gånger slagit världsrekord i kräftätning. Under 1994 års Kräftkalas åts 91.500 kräftor.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Malmöfestivalband här.
Länkar: Festivalens hemsida

Reprise-konsert: Casiokids

2010-08-15T12:13:00.005+02:00

Ofte, om man er på flere festivaler en sommer, så opplever man fenomenet reprise-konserter. At man oppsøker de samme bandene flere ganger, fordi de gjerne også besøker flere festivaler i løpet av en sommer, og fordi du er fan, eller fordi det var så fint sist du så dem selv om du aldri hadde sett dem før, så er det de samme konsertene du ringer rundt i festivalprogrammet, de samme konsertene du går for å se. Jeg er fan av reprise-konserter.

Den fineste reprisen jeg var på i år var faktisk Casiokids, som jeg så på Odeon på Roskilde - det var en fest, ballonger i taket, dansing til man var svett overalt og sliten i beina, veska surret rundt håndleddet og slengt frem og tilbake i folkemengden, mitt første møte med bandets øvrige låter (jeg hadde bare hørt "Fot i hose", men den elsker jeg jo) og jeg husker at jeg måtte rømme teltet på siste låt, fordi det ble så varmt og trangt, men jeg sto utenfor og fikk igjen pusten og min normale kroppstemperatur og jeg var kliss lykkelig tvers igjennom.

På Øya gikk jeg fra Lars Vaular, selv om jeg er forelska i Lars Vaular og egentlig kunne stått og sett på ham i tre timer i strekk, eller en hel natt, alt ettersom hva jeg ble tilbudt, men uansett, jeg gikk etter en halvtime med Lars Vaular-sightseeing og fant Casiokids på Enga, der det alltid er plass helt fremme til høyre, fordi folk ikke gidder å gå rundt for å komme seg dit, men det gidder vi, og vi hadde danseplass og det var sol og jeg slang fra meg veska på bakken foran meg og hoppa meg varm og selv om setlista deres var annerledes og settingen var annerledes, så gjør reprise-konserter noe med opplevelsen, den blir ofte sterkere, fordi man har det så fint nå, og så husker man samtidig hvor fint det var da, og noen ganger blir en reprise-konsert som to konserter oppå hverandre, en ny opplevelse over en gammel, og om noen år er det kanskje bare en mølje av minner, og man husker ikke om det var på Roskilde eller Øya eller på begge steder at man ble helt myk inni seg av "Bagamoyo", om det var på Øya eller Roskilde man nesten vrikka ankelen til "Fot i hose", men til syvende og sist har det ikke noe å si, man trenger bare å huske at det var fint. For det var det faen meg. Dritfint.

Øya øya øya øya øya øya øya øya

2010-08-13T13:02:00.003+02:00

Så det ble Øya på meg, det ble det, selvfølgelig ble det det, kan ikke ikke bli Øya, kan ikke sitte hjemme i Gamlebyen og høre lyden slå mot fjellveggen uten å ville være med selv, og selv om det var utsolgt, og selv om jeg er blakk, så ble det Øya, for jeg vant et helt festivalpass, jeg vant fordi jeg elsker Robyn, fordi jeg hadde flaks, fordi jeg sendte inn en mail på en konkurranse og verden tenkte at ok, så skal Strømsborg få et festivalpass, så hun kan danse og kjenne det i hjertet, myse mot sola, bli mjuk inni seg når Lars Vaular hopper opp og ned på scenen, danse seg sliten til Casiokids, se på storskjermene, på festivalpassene på håndleddene til de som spiller og kjenne det i kroppen, kjenne at dette er det fineste jeg veit, dette er det vakreste som fins, dette er akkurat sånn det skal være, noen helt vanlige dager i august, rett før sommeren er over.

"Kom til gjerdet ved Sjøsiden
det gjelder liv eller død!
roper Linn Strøm inn i telefonen
vi går fort bort
og der står Miriam, klar for fest
hun fikk gratis festivalarmbånd
så vi danser, hopper, nikker
drikker innsmuglet Jägermeister
knipser, sier
rrrrrrrrr"
- Victoria Durnak

Bortklippta scener: Alternativa omslag till Øyafestivalen

2010-08-12T08:35:00.001+02:00

Under Roskildefestivalen publicerade vi olika skisser som hade tävlat om att få hamna på omslaget till Roskilde, men som inte nått ända fram. Nu när det är dags för Øyafestivalen i Oslo, är det därför inte mer än rätt att vi också visar upp några av de förslag till boksingeln Øyafestivalen som i slutändan aldrig hamnade på själva boken. Självklart är det vår eminenta illustratör och formgivare Linnea Andersson, som har gjort även förslagen nedan.

Och så här blev det färdiga resultatet:

Se de alternativa Roskildeomslagen här.
Läs en intervju med formgivaren och illustratören Linnea Andersson här.

Veckans andra festival: Way Out West

2010-08-11T15:23:00.000+02:00

Plats: Göteborg
Datum: 12:e - 14:e augusti
Bokningar i år: Anna Ternheim, Bear In Heaven, The Chemical Brothers, Daniel Gilbert, Håkan Hellström, Junip, Lykke Li, M.I.A., Iggy & The Stooges, The National, The Radio Dept., The Soundtrack of our Lives med flera.
Stora bokningar tidigare år: Primal Scream, Erykah Badu, Manu Chao, Regina Spector, The Hives, The Hellacopters, CocoRosie, Neil Young, Kelis, Broder Daniel, Sigur Rós, Arctic Monkeys, Robyn, Glasvegas, Lily Allen, med flera.
Startår: 2007
Biljettpris: 1345 kronor för hela festivalen.
Kuriosa: 2008 gjorde Broder Daniel sin officiellt sista spelning på just Way Out West. Konserten var även en hyllning till den då nyligen avlidna bandmedlemmen Anders Göthberg. I år gör Anna Ternheim en exklusiv spelning på festivalen, med ett helt nytt band, helt fristående från övriga turnéer och skrivsläpp.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Way Out West-band här.
Länkar: Festivalens hemsida

Min første festival - Øya-festivalen

2010-08-10T10:16:00.001+02:00

Vi fortsetter vår lille festival-spalte, og denne gangen er det den übersöte Victoria Durnak (i midten med solbriller på festivalbildet på siden her, fotograf: Bjørnar Sund) som skal få lov til å fortelle litt om Øya. Victoria debuterte på samme forlag som meg, Flamme forlag, tidligere i år med den utrolig vakre boken Stockholm sier, og den kan de nysgjerrige få lese hva jeg synes om her. Victoria er en sånn tjej man får lyst til å invitere på te, legge frem altfor store ullsokker til og se en fin film sammen med mens det regner ute. Men først er det festival! Rull tekst:

hei dette er Henrik fra TOPP
ville bare si at du har vunnet
to festivalpass til Øyafestivalen

vi skulle jobbe som frivillige
men Øya trengte oss ikke likevel
billettene var utsolgt, og jeg skrev
hvorfor akkurat jeg skulle vinne

urettferdig, dårlig gjort, august uten
Turbonegro (som vi likte på grunn av en gutt)
JR Ewing (som vi likte på grunn av en annen gutt)
Animal Alpha (hun hadde band t-skjorte)

Engascenen
vi var femten
fikk ta siste toget til Lillestrøm
drakk te, stod i kø for varmt vann
snakket med en eldre mann jeg har sett
på festivalen hvert år siden
hadde kjoler i tynt ullstoff med blomstermønster
langt hår, farger, hårspray

var jeg der i fjor
for to år siden, tre
når vant jeg billettene
hvem spilte det året
skal vi dra til Spania, Primavera

det blir alltid Øya
har aldri vært på noen annen festival enn Øya
og det fineste er å være hjemme når
det regner, bake boller
bare gå på et par nøye utvalgte konserter
og uansett hvor mange som kommer til
Middelalderparken
er det de samme, deg som
seksten, søtten, atten, nitten, tjue
ingen sommer uten Sjøsiden
selgerne av festivalpass ved inngangen
lukta av lakris
å gå over brua mot parken
med skremmende, overivrige
til høyre, venstre, foran, bak deg

Veckans ena festival: Øyafestivalen

2010-08-09T08:41:00.002+02:00

Plats: Middelalderparken i Oslo, Norge
Datum: 10:e - 14:e augusti
Bokningar i år: M.I.A., Pavement, Motorpsycho, Iggy & The Stooges, Robyn, LCD Soundsystem, The Specials, Air, Against me!, Flaming Lips, Djerv, Imperial State Electric, Ingeborg Selnes, Amanda Jenssen och väldigt många till.
Stora bokningar tidigare år: bob hund, Bon Iver, Thåström, Kaizers Orchestra, Gogol Bordello, Turbonegro, The Knife, Morrisey, Yoko Ono, Nine Inch Nails, Lady Sovereign, Kåre & The Cavemen med flera.
Startår: 1999
Biljettpris: 645 norska kronor för endagarsbiljetter. Biljetterna för hela festivalen har varit utsålda sen långt tillbaka.
Kuriosa: I vår släpptes Linn Strømsborgs boksingel Øyafestivalen på svenska, och under årets upplaga av festivalen kommer Linn själv vara en del av programmet.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Øyaband här.
Länkar: Festivalens hemsida

Promise and the Monster - Min första festival

2010-08-06T09:00:00.001+02:00

Nästa person ut i serien Min första festival är Billie Lindahl från suggestiva Promise and the Monster. Enligt egen utsago håller hon i teorin på att spela in en ny skiva. Tills den är färdig kan ni som har gjort missen att inte kolla in hennes förra platta göra det nu på Spotify eller Myspace. Nu lämnar jag över ordet till Billie själv:

Första gången, Arvika 2002
Mina föräldrar förbjöd mig att åka på Arvikafestivalen 2002 då The Cure spelade. Jag var för fjorton, det vill säga för liten. Det gjorde mig bitter hela den sommaren. Året därpå åkte jag dit. De andra i familjen skulle till västkusten, så jag fick skjuts av dom hela vägen till campingområdet. Mamma blev lite blek när hon såg myllret av industritejpsinvirade människor och de berg av flaköl som tornade upp sig, men hon sade inget. Jag hade Doc Martenskängor, tuperat svart hår och en kassettbandspelare i ett axelband över kroppen. Jag kände mig ungefär coolast i världen. Ända sen elvaårsåldern hade jag suttit och tittat på tv-sändningarna från Hultsfredsfestivalen på somrarna och tänkt att; en dag är det min tur. Jag kände en vibrerande känsla i kroppen när jag promenerade mot entrén.

De nästföljande dagarna var det så kallt på nätterna att mina tår förlorade känseln, boom boom boom boom (I want you in my room) snurrade non stop, dygnet runt i tältet bredvid; jag hade en öl under kudden som jag aldrig drack, okända människor stoppade ner sina kletiga tungor i halsen på mig, det var omänskligt långt att gå till festivalområdet, det enda jag hade att äta var en stor påse cashewnötter och en tub mjukost som efter ett tag nästan fick mig att kräkas, min roligaste kompis drabbades av alkoholförgiftningen andra dagen och lades in på vårdcentralen. På festivalområdet bredde företagstält och säljstånd med batikväskor ut sig. Banden var bra, men ingen levde upp till förväntningarna. Echo and the Bunnymen rökte och såg uttråkade ut, Kraftwerk var fantastiska, men jag hade redan sett dom. Ett fint ögonblick urskiljde sig dock. När jag såg Patrick Wolf, som hade gjort min favoritskiva det året, spela, så lade jag i mängden märke till en person som jag hade gillat några år tidigare. Gillat är förresten en underdrift. Han ropade hela tiden under konserten efter en och samma låt från skivan, den som jag också tyckte om så himla mycket!

Festivalkärlek, musikk og ungdom

2010-08-04T10:00:00.002+02:00

Se på dette nydelige blogg-innlegget fra mellankrigen.wordpress.com:

"att MÅ, att bo på artisthotellet, att träffa soffe som man senast såg 2008. att glömma pengar och i lobbyn se världens vackraste ola salo, att trilla ihop i hissen och dö, att ta mod till sej. att bli kramad. världens längsta ögonkontakt några timmar senare, en trumpinne. händer att hålla i när det är för fint. att dansa till makthaverskan och att vara nästan dom enda som gör det. kyrktältet. att starta band. att driva med melissa horn under kentväntandet. en dansig sami. markus sång. att höra marit bergman sjunga på en annan våning, att åka hiss med adam tensta. hotellfrukost. att se eric saade, bilda manboyfamiljen, kasta trosor och why do we need fashion? att se markus krunegård i flip-flops och mjukisbyxor beklaga sej över mornar och att sluta förneka sin kärlek till honom. mcdonalds. eric saades snygga dansare. jämtlandskärleken under presidenttalet, ewert ljusberg, teddybears. billysdans. åh yran."

Grejer jag saknar på tub

2010-08-04T09:07:00.001+02:00

Tuber är den ultimata förvaringen av festivalmat. Personligen åker jag aldrig iväg utan min tub med mjukost. Den går aldrig sönder, funkar till allt, tar bara så mycket plats som är absolut nödvändigt och verkar hålla i en oändlighet.

Tyvärr är det ju så att allt inte finns på tub. Än. Här är några grejer jag saknar, som skulle göra festivallivet ännu behagligare:

Bröd på tub
Glass på tub
Nutella på tub
Tsatsiki på tub
Vätskeersättning på tub
Öronproppar på tub
Kondomer på tub
Isbitar på tub
Luftmadrass på tub
Sömn på tub

Svenska festivaler vänder mörkertrenden

2010-08-03T09:10:00.003+02:00

Efter ett par sorgliga besked på den svenska festivalfronten, med nedläggningen av Hultsfredsfestivalen och Arvikafestivalens ekonomiska kris är det minst sagt glädjande besked som kommer från Borlänges Peace and Love och Emmabodafestivalen. I helgen rapporterade Aftonbladets Nöjesblad att Peace and Love kommer gå med vinst, efter att ha sålt slut alla sina 42 000 biljetter och omsatt 70 miljoner kronor. Igår meddelade DN att även Emmaboda går med vinst, och inte nog med det - de har slagit nytt publikrekord med över 9000 sålda biljetter.

Vi får hoppas att denna uppåttrend håller i sig för resten av årets festivaler också. Kanske är det bara helt enkelt så att de mest väletablerade festivalerna är dömda att till slut gå under, medan deras besökare slukas av andra nya och mindre festivaler. Det är förmodligen ingen vild chansning att påstå att det arrangeras fler svenska musikfestivaler än någonsin i år, då är det inte konstigt om några också faller ifrån. Lite sorgligt i de enskilda fallen kanske, men så länge andra dyker upp i deras ställe är det ändå inte så hemskt mycket att sörja.

Veckans festival: Sonisphere Festival

2010-08-02T08:52:00.000+02:00

Plats: Stora skuggan, Stockholm
Datum: 7:e augusti
Bokningar: Iron Maiden, Mötley Crüe, Alice Cooper, Iggy and the Stooges, Slayer, Anthrax, Hammerfall, Imperial State Electric och Warrior Soul.
Stora bokningar tidigare år: Metallica, Linkin Park, Nine Inch Nails, Thin Lizzy,
Biljettpris: 1040 kronor för hela festivalen.
Kuriosa: Sonisphere är en turnerande festival, som även hålls i Schweiz, Tjeckien, Bulgarien, Grekland, Rumänien, Turkiet, Spanien, Polen, Finland och Storbritannien.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med årets Sonisphereband här.
Länkar: Festivalens hemsida

Min første festival - backstage

2010-07-30T10:59:00.002+02:00

Vi fortsetter Min første festival-spalta og denne gangen skal Ola Innset fra det sjarmerende bandet My Little Pony få lov til å fortelle litt om hvordan det er å gå rundt på festival med et backstage-pass rundt halsen og sommerfugler (enten små eller store) i magen. Hvis du ikke alt kjenner til My Little Pony, så er det på høy tid, og du kan få en bitteliten smakebit på hvorfor her.

(Bildet av Ola er tatt av Jørgen Nordby Henriksen og ble knipsa på Umsonst und draussen festival i Würzburg i juni 2010.)

Et bittelite PS: Hvis du, som jeg, er fan av Ola etter denne teksten, så finnes det til og med en liten singel å få kjøpt. Og med det sier vi: Kjør tekst!

Det er festival

Det er festival, en av mine første kanskje, og jeg har en stor, laminert lapp på magen. Den slutter et par centimeter over navlen min. "Artist" står det på den, og den beviser at jeg er bedre enn andre folk. Jeg er artist, kunstner, og får derfor lov til å oppholde meg på et lite inngjerdet område hvor vanlige folk ikke har adgang. "Backstage" heter det, og det er et sted så mytisk og sagnomsust at de få, heldige som noen gang har vært på der vokter seg nøye for ikke å røpe for noen av de uvitende som aldri har vært der at det som oftest er et ganske ordinært rom med noen sofaer, kanskje et speil, og et kjøleskap med noen øl i. Noen ganger står det litt potetgull i en bolle på bordet. På festivaler er det selvfølgelig litt annerledes. For eksempel er backstage sjelden bak en scene, og siden det er mange artister som spiller samtidig er det flere sofaer, og flere skåler med potetgull. Noen steder har til og med sin egen lille bar som fungerer som en vanlig bar bortsett fra at man kan betale med lapper man har fått fire stykker av i en konvolutt i det man ankom festivalen i stedet for med vanlige penger. Det er en god løsning, siden vi kunstnerne da får inntrykk av at ølen er gratis for oss, siden vi, som kunstnere er verdt mer enn andre mennesker. Egentlig har jo vi betalt minst like mye som andre for ølen ved å få enda mindre betalt for "jobben" vi gjør siden vi drikker så mye "gratis" øl, men det later vi kunstnerne som at vi ikke skjønner. Ølen er gratis fordi vi underbetalte kunstnere i hvert fall fortjener litt stas og glamour, her i form av gratis øl og potetgull.

Lappen henger rundt halsen min i et lyseblått snøre med reklame for et mobilselskap på, og jeg må vise den fram for å få lov til å komme inn på det eksklusive området. Der inne er det forskjellige bord hvor de andre kunstnerne sitter. Noen har lappen på magen, sånn som meg, andre har den bare i lomma, også tar de den fram når de trenger å vise den for å slippe inn på området. Noen kunstnere er så kjente at de ikke gidder å ha den i lomma en gang, de bare går ut i fra at alle kjenner dem igjen, og nedverdiger seg ikke til å vise lappen til en usikker ung frivillig som ikke kjenner igjen den store kunstneren og har streng instruks om å sjekke lappene til alle som går inn. Men det ordner seg til slutt fordi noen fra festivalledelsen får med seg hva som skjer, og haster bort til inngangen hvor de gir den unge frivillige et oppgitt blikk mens de unnskyldende geleider den store kunstneren inn på det eksklusive området med de eksklusive potetgullbollene. Det er nemlig sånn at hvis den store kunstneren ikke blir gjenkjent er det ikke fordi han ikke er så berømt, men fordi den som ikke har gjenkjent ham er ignorant.
Sånn er det ikke med meg, jeg er ikke berømt i meg selv, men trenger en lapp rundt halsen som kan si ifra til folk jeg går forbi eller snakker med når jeg er ute på det vanlige festivalområdet at jeg faktisk er berømt, at jeg er verdt mer enn dem, at jeg er en artist, en kunstner. Derfor går jeg med lappen rundt halsen. Jeg har den ikke i lomma en gang, for jeg syns at den er tøff, og jeg vil gjerne signalisere at jeg er kunstner. Jeg vet jo godt at det ikke er tøft å synes at lappen er tøff så derfor har jeg forberedt en løgn dersom noen utafor, skulle spørre hvorfor jeg har lappen rundt halsen, og med det antyde at jeg er en sånn overfladisk dust som syns at det er tøft å ha lappen rundt halsen. Hvis den situasjonen skulle forekomme vil jeg ganske enkelt lyve å si at vi faktisk må ha den rundt halsen for å kunne slippe inn på det sagnomsuste området som jeg snakker om som om det var et helt vanlig område noe det jo er samtidig som jeg antyder subtilt at det er et helt fantastisk, mytisk sted, men at det bare er sånn at jeg selv er så mytisk og fantastisk at jeg dermed hører hjemme der og kan snakke om det som om det er det helt vanlige området det jo er. Dessuten kan jeg hevde at det uansett er alt for mye styr å skulle ta den opp og ned av lomma hver gang jeg vil inn og ut av dette mytiske området som jeg omtaler på en nonchalant måte. Jeg har den ikke rundt halsen som et smykke, å nei! det er kun av praktiske årsaker. Jeg er nemlig en jordnær, praktisk fyr, som ikke lar meg affisere av kjendisstatusen. Jeg er det stoffet drømmer er laget av, og drømmene mine lager jeg kunst av, men for meg er ikke det noen stor sak. Selv om jeg er genial beholder jeg bakkekontakten. Yes!

Men før vi skal spille tar jeg av lappen. På scenen vil jeg jo ikke virke som om jeg er en sånn tulling som syns det er tøft med en lapp rundt halsen som signaliserer at jeg er kunstner og dermed bedre enn andre. Dessuten vil det poenget uansett understrekes ganske tydelig av at jeg står på en scene mens vanlige folk står foran den og ser beundrende opp på meg. Det er ikke så mange av dem for øvrig, de fleste kommer først senere når de mer kjente bandene spiller. Men det er noen som ser på. Andre bare hører på mens de ser en annen vei. Andre igjen hverken ser eller hører på, men insisterer på å oppholde seg foran scenen allikevel. Det kan være litt irriterende, men selv om vi legger veldig godt merke til alle de som prater høylytt sammen later vi som om vi bare legger merke til de som faktisk bryr seg om konserten. Noen av vitsene mellom låtene er vellykka, andre er ikke det, da later vi som om det liksom er morsomt i seg selv at vi ikke er morsomme, men gjør et slags stakkarslig forsøk på å være det. Sangene er uansett viktigst, så det gjelder å ikke forville seg inn i dårlige, intrikate historier, og heller drikke litt øl før man går i gang med neste låt. Etter 25 minutter sier vi takk for oss, og etter at vi har pakket ned instrumentene våre drar vi tilbake til det sagnomsuste backstageområdet hvor vi drikker oss fulle sammen med teknikeren til en kjent kunstner. Vi har brukt opp de fire lappene som gir oss gratis øl, men teknikeren til den kjente kunstneren har på magisk vis tilgang på flere lapper. Neste dag må vi stå opp tidlig og kjøre til en ny festival.

Susanne Sundfør - en drøy halvtime på Paviljong

2010-07-29T10:28:00.002+02:00

En drøy halvtime på Paviljong, 28. juni 2010

Vi går til Susanne Sundfør, følger strømmen av mennesker inn ved inngangen oppe ved Paviljong Junior, det er et lite stopp før vi er inne, en propp av mennesker som alle skal på samme sted, og så sluses vi inn åpningen i de høye gjerdene, fra en full stans til kjapp gange, vi småløper, hører suset fra publikum før vi er inne, det er fullt i teltet, mennesker står tett i tett utenfor hele veien til skiltet, men vi går inn fra siden, vil inn i skyggen, inn under teltet, vi sniker oss inn, havner langt fremme på venstre side, ser røyken fra scenen, hører klappinga, kjenner at det er kjøligere her inne, kjenner det kjente tregulvet under føttene våre, under de slitne Converse-skoene, de møkkete leggene, de støvete buksene, vi lener oss til hver vår metallstang som nå holder både oss og teltet oppe, metallet er kjølig mot huden, jeg legger kinnet inntil og venter, som alle de tusen andre som står her inne venter og så kommer han ut, mannen med mikrofonen, som skal fortelle oss at de har booka Susanne Sundfør fra Norge og at hun nå kommer ut på scenen, og resten av konserten er en mølje av lyd, minnene glir inn i hverandre, jeg husker ikke om jeg begynte å gråte før eller etter at The Brothel ble spilt, enda jeg vet at den ble spilt tidlig, kanskje som tredje sang, jeg husker i hvert fall at jeg sto på tå da hun spilte den, hendene foran ansiktet, foran munnen, foran nesa, at jeg trippet mens jernstanga var det eneste som holdt meg stående, jeg så ryggen hennes, håret hennes, hørte stemmen hennes, så godt hørte jeg den at jeg fikk gåsehud, som om hun kilte meg med den, en stemme så full av sorg, så ladet av noe jeg ikke klarer å sette ord på, og hun løp fra refreng til refreng, holdt oss oppe på tå helt til det toppet seg, hver gang, med linja God has left us anyway, og jeg kjenner tårene på kinnene mine, jeg kjenner igjen følelsen av et hulk i brystet, i halsen, you cover your eyes, you cover your mouth, you cover your ears, still you follow our trail, we’ll do it all, we’ll do whatever you say, God has left us anyway og jeg lander igjen mens hjertet hamrer i brystet mitt og etter dette var alt bare gåsehud, hun nærmest begynte på 10 og ble der oppe hele resten av konserten, støy og melodi og støv og jubel og jeg møtte folks øyne i mengden, tårevåt og sentimental og jeg vet at konserten ble avsluttet med Turkish delight, selv om jeg, da jeg var på konserten, bare kunne The Brothel, for jeg husker refrenget og jeg får en trang til å støtte meg til en jernstang hver gang jeg hører låta igjen, hver gang hun synger at vi skal bli til vinter, at vi kan bli til snø og jeg som alltid har sagt at jeg ikke liker syngedamer, bortsett fra Ingrid Olava og Stina Nordenstam, og selvfølgelig Robyn, jeg har enda et unntak å føye til regelen, for Susanne Sundfør er den tøffeste, tristeste, sterkeste dama jeg har sett på en scene hittil i år.

Jeg har skrevet om Susanne Sundfør tidligere, en kjapp melding skrevet mens jeg satt på et støvete jorde og drakk en øl etter konserten.

Festivaltips: Klä dig rätt

2010-07-27T10:12:00.000+02:00

Min erfarenhet är att festivalpackningen till stor del består av kläder, och när de packas finns det framförallt tre saker att ta hänsyn: värme och komfort, grad av stilighet och utrymme i väskan. För att du inte ska gå helt vilse i denna djungel av fallgropar och möjligheter ger vi dig här Festivalsommars klädguide:

Få festivaler jag har besökt har varit helt regnfria. Stövlar är dock ingen höjdare. Man behöver en extra släpkärra bara för att få plats med dem och de kommer lätt i vägen när det blir dags för pogohopp och popdans. Räddningen är då plastpåsar. Genom att trä dem över strumpan har den trasiga converseskon med hål i sulan plötsligt förvandlats till rena Goretexkängan. Plastpåsarna tar så gott som ingen plats, de ger god komfort och med lite känsla för stil och mönster blir det det också den perfekta stilistiska pricken över i på din outifit.
Lager på lager är grejen, inte bara i fjällen utan även på festival. Principen ger dig bland annat möjlighet att utnyttja dina medtagna kläder - och därmed packningsutrymmet - till max, och ser till att du hela tiden kan anpassa din utstyrsel efter ditt värmebehov för stunden. Istället för ett tjockt är det alltså många tunna som gäller. Är det för kallt tar man på ett extra plagg och är det för varmt tar man av ett. En av många oprövad, men alldeles ypperlig, kombination är till exempel jeans med shorts över. Bekvämt och storstilat på samma gång.
Två helt oumbärliga saker för festivalpackningen är sjalen och silvertejpen. Sjalen fungerar som allt i från halsduk, regnnackskydd och kudde, till handduk, filt och huvudbonad. Det säger sig väl självt vad silvertejpen är bra till? Allt! Laga skor, jeans och tält, tillverka tröjor, armband och käcka accessoarer.

Veckans festival: Emmabodafestivalen

2010-07-26T08:59:00.001+02:00

Plats: Emmaboda
Datum: 29:e - 31:e juli
Bokningar i år: Johnossi, Hästpojken, Cut Copy, Maskinen, Kapten Röd, Billie the Vision and the Dancers, I'm From Barcelona, Makthaverskan, Entombed, Kalle Baah, Andreas Grega, Mob 47, Deportees, We Have A Band med flera.
Stora bokningar tidigare år: Popsicle, bob hund, Cardigans, The Ark, Honey Is Cool, Broder Daniel, First Floor Power, The Sounds, Marit Bergman, Hello Saferide, Raised Fist, Doktor Kosmos, Markus Krunegård med flera.
Startår: 1988
Biljettpris: 945 kronor för hela festivalen.
Kuriosa: Arrangörerna bakom Emmabodafestivalen heter Vinterbadarna. Något vinterbad sysslar de dock inte med, enligt Wikipedia kom namnet bara av att man behövde ett föreningsnamn för att hyra en lokal. Den första Emmabodafestivalen varade bara en dag och under denna dag spelade ett band. Festivalen har som tur är växt en del sen dess.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Emmabodaband här.
Länkar: Festivalens hemsida

Kärleksparaden som slutade i katastrof

2010-07-25T14:20:00.002+02:00

Overkligt, tragiskt och skandal. Technofestivalen Love Parade. Jag finner knappt några ord. Minst 19 döda och 340 skadade. En tunnel som ska leda folkmassorna in till ett festivalområde där över en halv miljon festivalglada redan befinner sig. I tunnelns trängsel, folk som ska ut och in, utbryter masspanik och folk kläms ihjäl.

Vad ska man egentligen säga om att ha en tunnel som festivalingång till ett evenemang som årligen lockar över en miljon människor? Tunneln är dessutom den enda ingången. Idioti, vansinne? Förmodligen alldeles för milt uttryckt! Överlagt massmord?

Det här håller på att bli en ovanligt mörk festivalsommar, först Hultsfred, sedan alla rykten om Arvikafestivalens överlevnad. Men det här, jag är förbannad… Om säkerheten på något sätt inte kan garanteras – lägg ner skiten! Nu hoppas vi att festivalsommaren får ett värdigt avslut. Det finns mycket tid kvar.

Min första festival - Minnen av Hultsfred

2010-07-23T15:00:00.000+02:00

Min relation till Hultsfredsfestivalen sträcker sig långt tillbaka. Jag vet att jag redan på lågstadiet hade en ganska god uppfattning om vad det var för något, och längre fram följde jag varje med spänning rapporteringen därifrån i P3:s liveradiosändningar, Musikbyårns specialprogram och tidningarnas ändlösa uppslag med konsertrecensioner, bilder och småartiklar.

Sen dess har konkurrensen från andra och nya svenska festivaler blivit allt större, men trots att jag inte har varit där sedan 2007 var det ändå med stor sorg jag fick höra att Hultsfredsfestivalen i år definitivt har lagt ner och gått i konkurs. Det är knappast någon överdrift att säga att Hultsfred under lång tid var en institution i svenskt musikliv. Och i den - just då regniga - instutionen klev jag storögt in sommaren 2002, för att besöka min allra första festival.

Mitt starkaste intryck av denna upplevelse är mängden och myllret, mer än de enskilda detaljerna. Det underbara flödet av band, musik, folk, fester, mat, äventyr, ösande regn och strålande sol. Första natten var vi fem personer i ett tremannatält, men alla i gänget höll inte ut hela festivalen. Av de ursprungliga fem personerna åkte två stycken - bland annat min dåvarande flickvän - hem innan det var slut. Vi som var kvar i tältet - tre personer och en snackshörna bestående av två kilo uthällda chilinötter - var vid det laget däremot helt festivalfrälsta.

Musiken då? Jag minns att jag såg två låtar med Suede, en eldig show med Rammstein och - enligt vad de sa på scen - Doktor Kosmos sista konsert någonsin. Och däremellan mängder av andra band, bland annat en grymt bra spelning med ett coolt amerikanskt punkband som jag först ett år senare förstod var The Distillers. På Black Rebel Motorcycle Club var det varm, röd och rockig festivalstämning, och när de sjöng "Whatever happend to my rock'n'roll?" visste jag att den fanns just där och då, vid en liten sjö i djupaste Småland.

En annan viktig del av mina festivalupplevelser, redan från första stund, var maten. Dofterna av munkfrytir som blandar sig med den vinägerliknande lukten av uthälld gammal öl (som konstigt nog luktar ganska gott när man är på festival, men fruktansvärt på alla andra ställen). Jag frossade i ett hav av langos, kebaber, munkar, pizzaslicar, wok, nachos, pizza och mjukost.

Tillsammans blev allt detta några dagars popkulturellt undantagstillstånd, något som än idag lockar lika mycket, även om spänningen och mystiken aldrig kan bli lika stor som då, den första gången.

---

Klicka dig vidare här för att se listan på alla band jag såg eller missade på Hultsfrredsfestival 2002.

Ting jeg savner fra Roskilde - 1

2010-07-22T14:25:00.002+02:00

Kaffekua

Å bli vekket hver morgen, om du ikke alt har våkna av at det er 50 grader i teltet, av en bjelle og en stemme som roper: Kaffe! Da det regna så mye i 2007 at vi nesten ikke forlot teltet, så pleide vi å hoje fra teltet, armene ut av åpningene og vinking og latter helt til kaffekua fikk trådd seg gjennom gjørma mot teltåpningen vår, varm kaffe og en ganske vond kake, men kaffen smaker aldri så godt som den gjør når kaffekua serverer den.

(Cosmokua er også fin, han har ingen bjelle, men en tank full av Cosmopolitan på ryggen og plastglass og fancy paraplyer til å putte nedi drinken når den er full - jeg skal ikke si at Cosmopolitanen aldri smaker like godt som når den kommer fra Cosmokua, men jeg savner den også.)

Exklusiv festivallåt

2010-07-21T11:30:00.000+02:00

Helt exklusivt ger vi dig en alldeles gratis låt av poppiga artisten Oh, Canada! Låten heter "Ödesnatten" och handlar så klart om festivallivet. Lyssna, ladda ner & digga!

Ladda ner låten som mp3-fil genom att klicka här!

Info och mer musik av Oh, Canada! hittar du på Myspace.

Festivaltips: Håll ölen kall

2010-07-20T11:49:00.003+02:00

På festival vill man ju gärna ha sol och varmt väder. Problemet då är att när luften blir varm blir ölen också det. Här bjuder vi på några tips för att ändra på den saken:

Gräv ner ölen i marken, gärna en meter eller två. Grundvattnet brukar vara svalt och fint. Se bara upp för områden, speciellt kring träd och stängsel, som luktar illa. Risken är att vätskan du hittar när du gräver där inte är vatten.

En klassiker är balja, tunna eller uppfällbar pool som fylls med kallvatten att lägga ölburkarna i. Helst ska vattenbehållaren stå i skuggan, så att solen inte värmer upp vattnet också.
Lägg ölburkarna på dina kalla fötter om natten, men se till att få ut dem ur tältet innan det blir solbastu där på förmiddagarna.
Fyll väskan med ett isblock hemifrån och täck över is och öl med sågspån, som på den gamla goda tiden. Bör räcka första festivaldagen i alla fall.
En mer modern variant är att ta med bilbatteri och eldriven kylväska.
Eller så dricker man helt enkelt cider, som till skillnad från öl faktiskt smakar helt okej, även när den håller en solig temperatur på 30-35 grader.

Veckans festival: Queertopiafestivalen

2010-07-19T08:54:00.000+02:00

Plats: Norberg
Datum: 22:e - 25:e juli
Bokningar i år: Beauty & The Beat, Billie the Vision & the Dancers, Chicks on Speed, Elenette, Heidi Mortenson, Kajsa Grytt, Strula med Siri, Syster Sol, My little pony med flera.
Startår: 2010
Biljettpris: 600 kronor för hela festivalen.
Kuriosa: Queertopia är en musikfestival med ambition att vara helt öppen för alla, en utopisk version av Roskilde, bortom köns- och genusgränser, och all mat som serveras på festivalen är vegetarisk.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Queertopia-band här.
Länkar: Festivalens hemsida

Vad skrivs om Roskilde och Øyafestivalen på bloggarna?

2010-07-15T09:06:00.001+02:00

Linns namn dyker upp titt som tätt på svenska bloggar. Under rubriken "Vad ska man läsa i sommar?" har Johanna L på Bokhora med både Roskilde och Øyafestivalen i topp bland sina lästips. Kolla in hela hennes lista här. På Norrbottens-Kurirens hemsida bloggar Anna Hörnell om Roskilde (och även lite om själva festivalen). Bland annat skriver hon: "Som uppvärmning har jag dessutom läst en bok jag såg i romanhyllan på Akademibokhandeln för ett par veckor sedan och blev blixtförälskad i." Läs hela blogginlägget här.

Skivbolagen ökar, men vad väger tyngst: spelning eller skivkontrakt?

2010-07-14T14:50:00.003+02:00

Efter en lång period av ekonomiskt fritt fall för skivbolagen vände trenden förra året, i alla fall i Sverige. I år fortsätter den uppåtgående trenden med ytterligare 1,7 procent, rapporterar TT. Albumförsäljningen utgör idag 64 procent av de svenska skivbolagens totala inkomster, medan försäljningen av singlar fortsätter att rasa. Bäst går det dock, inte helt otippat, för den streamade digitala musiken. Intäkterna därifrån har ökat med otroliga 242 procent.

Med andra ord har kanske skivbolagen inte hunnit spela ut sin roll riktigt än. Frågan är dock hur länge de kommer finnas kvar i den form vi är vana att se dem. För tio femton år sedan fanns det inget större för ett band än att bli signat och få släppa en skiva. Idag smällare nog snarare ett schysst bokningsbolag högre. Någon som kan få en att synas på alla scener, på klubb, arena och - så klart - på festival.

Roskilde 2010 - del 7

2010-07-14T09:25:00.001+02:00

Jeg dropper Pavement etter tre låter og løper til Odeon og The Temper Trap, de er dødsbra, vokalisten gir meg gåsehud, jeg smiler alene og husker hvorfor de små alenekonsertene er de beste, bare meg og musikken og 2000 andre glade og triste og lykkelige mennesker.

Roskilde 2010 - del 5 & 6

2010-07-13T09:13:00.000+02:00

Patti Smith på Orange. Vi har drukket nesten to brett med øl i drikkeleken Bowling og Kevle, det er den varmeste dagen hittil, vi skal sitte i kø til Robyn fra ni og vi gleder oss til å danse alene og kjenne det i hvert hjerteslag. Kanskje ikke ukjent på festival at alt blir forsterket, men så er det også det vi elsker. Å være her med alt vi har, svette, tårer, kropp, stemme: om enn hes, alt vi har å by på. Skål. (Ja, jeg blir sentimental og klein, men aldri flau).

Og så, senere på kvelden: Robyn spiller på Arena og vi er 20000, ikke 5000 som vi var i boka, og jeg griner som en gærning, det snurrer i min skalle og det dunker som det aldri har gjort i brystet.

Veckans festival: Arvikafestivalen

2010-07-12T09:03:00.000+02:00

Plats: Arvika
Datum: 15:e- 17:e juli
Bokningar i år: Babyshambles, Alice In Videoland, Robyn, Volbeat, Hästpojken, In Flames, donkeyboy, Familjen, Johnossi, Mattias Alkberg, Regina Spector, Nitzer Ebb, Teddy Bears med flera.
Stora bokningar genom åren: Depeche Mode, The Hellacopters, Einstürzende Neubauten, Kraftwerk, Moneybrother, New Order, Infected Mushroom, The Knife, Kaizers Orchestra, Turbonegro, Franz Ferdinand med flera.
Startår: 1992
Biljettpris: 1195 kronor för hela festivalen, 595 kronor för en dag,
Kuriosa: Arvika har tidigare gjort sig känt som Sveriges stora synthfestival, men har på senare år blandat upp utbudet med ett bredare urval av genrer. I Arvika hålls även en annan och mindre festival - Viksholmsfestivalen - som brukar anordnas i slutet av maj varje sommar.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Arvika-band här.
Länkar: Festivalens hemsida

Roskilde 2010 - del 4

2010-07-11T09:12:00.000+02:00

Klokken er 18:12 på Odeon og det finns ikke noe bedre sted å være i verden enn på konsert med Casiokids. Vi har planer om tokt i hele natt etter det vi tror skal bli et av festivalens ultimate høydepunkter: Nephew på Orange i natt, 01:00. Roskilde er som det alltid er og har vært, stedet i mitt hjerte, varmt, støvete, trangt og ikke minst fullt av det beste her i livet: kärlek og musikk. Nå skal vi danse!

Roskilde 2010 - del 3

2010-07-10T09:09:00.000+02:00

Cowboyene var ikke hjemme i går kveld, men det var vi og vi fikk besøk av en ensomt vandrende nordmann som lette etter en rolig fest etter tre dager med hurlumhej. Vi kunne ikke hjelpe ham med det for vi skulle danse til sola kom opp ved coffin camp, og Miriam har malt universet i taket på partyteltet og ved siden av spiller de en utrolig irriterende sang hele dagen lang, men vi trøster oss med kald øl og gleder oss veldig til når When saints go machine skal åpne Orange i morgen. Bare gode ting, fire herlige dager igjen.

Roskilde 2010 - del 2

2010-07-09T09:07:00.000+02:00

Vi deler nesten all maten vi spiser nå. Miriam er på vei for å kjøpe nachos og cola, vi leser i sola ved Paviljong og hører på danske band vi ikke kjenner. I går lærte vi en drikkelek som heter Kevle* og jeg ble valgt ut til allstarteamet siden jeg er like god til å drikke som en dansk pige. Danskene som lærte oss bor i en cowboy-camp. Det kryr av cowboyer her, men jeg har ikke sett noen indianere. Skuffende. Burde pakke fjærpryden!

*Kevle går ut på at alle på hvert lag har en ølboks hver, i midten av banen står det en flaske man skal velte med en annen flaske. Om man klarer å velte den, skal man drikke så mye man kan, før en fra det motsatte laget har løpt frem, løftet flaska tilbake på plass, og løpt tilbake over linja og ropt stopp. Vinnerlaget er de som har drukket opp all ølen først.

Roskilde 2010 - del 1

2010-07-08T09:04:00.002+02:00

Fremover i noen dager nå, kommer jeg til å publisere tekstmeldinger jeg sendte hjem til forskjellige folk i løpet av festivalen, litt som en slags stemningsrapport, litt som en slags dagbok der det ikke egentlig er tid til å skrive dagbok.

Første konserten: Susanne Sundfør. Jeg kjenner det alt på veien inn, suset av applaus, hjertet som banker fortere, og så kommer hun inn på scenen. Vi er litt kleine og litt sentimentale, og kanskje er det derfor vi begynner å grine, men mest fordi det er så sinnsykt fint, alt sammen. Menneskene, musikken, varmen, at et menneskes stemme og piano kan få oss til å føle så mye på en gang. Vi snakker ikke om noe annet de neste timene, innimellom utbryter en av oss: Fy faen.

Rock Werchter 2003 - Min første festival

2010-07-06T15:18:00.006+02:00

Jeg har invitert noen av mine favorittfolk til å skrive om sin første festival, og først ut av disse er Rune F. Hjemås. Han er forfatteren av de to fantastiske bøkene Eg er ikkje redd, eg er ikkje redd (Samlaget, 2008) og Indianarar (Samlaget, 2009). Rune skriver sånne bøker som får meg til å være våken om natta, hans bok mellom hendene, et smil om munnen og en glad-trist følelse i kroppen. Nå har han altså skrevet en akkurat sånn tekst, og her får dere den. De som vil ha et soundtrack til den kan få det også her.

Kjør festival-tekst!

Min første festival

Festival er en følelse det er vanskelig å definere, litt på samme måte som kjærlighet. Når kjente du det for første gang? Den kriblende forventningen, spenningen, allerede som barn? Var det kjærlighet da du holdt av den ene huska i huskestativet til ei jente du likte å leke med, var det festival da alle stimlet sammen i sandkassa, glade, kastet sand på hverandre og skrålte?

Det kan føles sånn, den første gangen man våkner opp med hodepine i en gjørmete sovepose inne i et altfor klamt og lite telt – festivalfølelsen er noe som alltid har vært inne i deg, og som du drar på festival for å finne tilbake til igjen. Festivalfølelsen er noe som har med barndommen å gjøre. Noe gjørmete. Noe som har med kjærlighet å gjøre.

Å stå i endeløse køer foran gratisbussene som kjører skytteltrafikk inn til festivalområdet. Å sitte klemt inn mellom sekker, soveposer, gitarbager, og til slutt skimte mastene fra den svære, overbygde pyramidescenen mellom trærne. Å løpe det siste stykket for å få teltplass sammen med vennene dine på den beste campen. Å være en del av folkehavet som slår inn mot portene til festivalområdet i massive, hvinende bølger. Klikket idet vaktene fester båndet rundt håndleddet ditt, som et slags magisk smykke. Utsikten som åpner seg.

For første gang.

2003. Det er så lenge siden på så mange måter, men så kort tid siden på så mange andre måter. Når jeg ser på bildene i dag blir jeg fylt av en følelse av at det var en annen verden jeg levde i den gangen, og kanskje var det det, kanskje stemmer det at livet nesten ikke hadde begynt da jeg for første gang sto ute på den enorme plassen med en lang, flagrende remse med drikkebonger i hånden, omgitt av 80 000 mennesker, og følte meg som den frieste og lykkeligste personen i verden. Sommerlyset faller inn mellom trærne på en måte som det bare gjør i fjerne minner og på film. Jeg ser mitt eget solbrune ansikt fryst fast i et fotografi og tenker: Det kunne vært meg.

Fem år senere og det er den fjerde sommeren jeg sitter slik, på toget inn til Bruxelles-Nord,kapslet inn i et sett digre hodetelefoner; den fjerde sommeren jeg går av her og leter opp toget videre inn til Leuven. Det ble ikke Roskilde – for meg ble det verken Quart eller Hultsfred, Glastonbury eller Øya. Det ble Rock Werchter. Like tilfeldig som alt annet i livet. For festival handler nesten aller mest om å ha noen å dra sammen med, og da jeg endelig hadde det (etter år og år med somre i baksetet av familiebilen, med bøker og discman), var det til Belgia de skulle.
Så vi dro til Belgia i 2003.
Vi dro til Belgia i 2004.
Vi dro til Belgia i 2007.
Og vi dro til Belgia i 2008.
Og selv om hvert år har sine helt egne farger, sine lukter, lyder og følelser, selv om livet forflytter seg mellom galakser fra år til år, så henger disse fire festivalsomrene sammen, på et helt særegent og metafysisk, tidløst nivå; det er som om dagene i Werchter – til sammen bare drøyt to uker – utgjør et slags konsentrat av livet mitt. Inni der finnes det biter av alt solskinn og alt regn, alt øl og all jævla søppelmat, der inne er alle mine forelskelser og drømmer og kjærlighetssorger, der finnes de forskjellige hårfargene og hårfrisyrene jeg har hatt, der er alle de sangene som har betydd mest, og de som har sunget dem. Å tenke tilbake på de fire somrene på Rock Werchter er å tenke tilbake på hele livet mitt. Etter fire festivalår
forstår jeg hvor viktige de dagene har vært, hvor stor betydning de har hatt – i livet mitt er de som en slags utrolig, vakker naturkatastrofe.

Det er sånn det kjennes. Hver gang jeg står foran scenen og kjenner hjertet slå fortere, hver gang jeg ser skumringen legge seg mykt og mørkt rundt de lysende rskjermene, hver gang jeg strekker armene i været og blir bombardert av røde og grønne og hvite strobelys: Hver eneste gang er første gang, hver eneste gang er siste gang.

Og en dag er man eldre. En dag føler man at festival også er en følelse som glipper unna, akkurat som alt annet i livet. Jeg tenker på 2013, det året som nå bare ligger tre år frem – kanskje drar vi tilbake og feirer 10-årsjubileum, slik vi snakket om allerede den første gangen, kanskje finner vi ut at festival betyr noe annet nå enn det gjorde da. Festival er en følelse det er vanskelig å definere. Festival er en følelse som forandrer seg. Likevel kjenner jeg en helt spesiell kribling hver gang jeg er i nærheten av en lys sommerkveld og hører musikk et eller annet sted langt borte. Den luftige, ballongaktige lyden av trommer mellom trærne, av rumlende basslinjer under åpen himmel. Hver gang jeg hører bruset fra et jublende publikum.
Det er frihet. Det er fellesskap. Det er en gyllen kveldssol og folk man er glad i. Det er troen på at verden er god selv om den er jævlig gjørmete.

Det har noe med barndommen å gjøre. Noe med kjærlighet. Musikk. Alle de tingene som aldri slipper taket.

Smygläsning ur Roskilde: Söndag

2010-07-04T10:22:00.001+02:00

Under hela Roskildeveckan har du varje dag kunnat läsa ett nytt utdrag ur Linn Strømsborgs roman Roskilde (översättning av Rasmus Erlandsson) här på bloggen. Idag kommer sista utdraget, hämtat från kapitlet "Söndag":

Snabbspolning: samma ställe, framför samma scen, alla fem åren, alla band jag har stått och applåderat framför, alla låtar jag har sjungit med i, alla människor som har stått runt mig, alla händer som har snuddat vid mina, eller kramat runt dem, alla ölglas jag har druckit ur och slängt ifrån mig, alla skor jag har slitit ut i damm och gräs och lera, alla regndroppar som har träffat mig i huvudet eftersom jag aldrig går med regnkläder, alla vattenmuggar som vakterna har skickat åt mitt håll, alla kyssar jag har fått, i nacken, på kinderna, på munnen, i pannan, alla gånger jag har jublat eller öppnat munnen och skrikit, alla gånger jag har skrattat åt något som blev sagt mellan låtarna, antingen av artisterna eller av dem som stod bredvid, alla gånger jag har gråtit just här, framför just den här scenen, på just den här platsen, i fållan till vänster, alla gånger som jag har hittat dig igen här, alla gånger du har viskat något i mitt öra som handlade om konserterna, eller dig och mig, eller vad du ville att vi skulle göra när konserten var slut, alla gånger som vi har stått kvar långt efter den sista låten, den sista dagen, långt efter att konferenciererna har tackat för sig, långt efter att alla andra har gått, och vi kunde ha blivit stående där för alltid, framför en tom scen, på ett dammigt öppet fält, the end.

Local Natives 16.00

2010-07-04T09:36:00.000+02:00

Siste dagen, trekk pusten, gå og se Local Natives på Paviljong klokka fire, husk The National på Arena klokka seks, og selv om de kræsjer med Pavement og litt med Prince, så synes jeg du skal få med deg i hvert fall litt av The Temper trap på Odeon også, klokka ni.

Nyt det!

Beach House 19.00

2010-07-03T13:00:00.001+02:00

I dag klokka 19:00 på Paviljong bør du se Beach House. Jeg lover at det ikke bare er fordi en av de fineste låtene deres heter Norway.

Vi anbefaler også å ta med seg et brett med øl, sette seg ned og drikke dem i 23-tiden mens man venter på den fantastiske Robyn på Arena. Fra klokka tolv skal vi danse, og du vet det blir bra.

Roskildefestivalen 2000 – min första festival

2010-07-03T10:59:00.001+02:00

Roskilde 2010 är nu inne på sin tredje festivaldag och jag kan inte undgå att imponeras av festivalledningens fingertoppskänsla när det kommer till bra bokningar. Fan, det hade allt suttit fint med några dagar på Roskilde i år ändå. Om inte annat för att det var tio år sedan sist. Då var jag sexton år, och Roskilde var min första riktiga festival. En omtumlande sådan.

Ni kanske minns kvällen, eller de svarta rubrikerna dagen efter. Kaosets och sorgens Roskilde. Nio människor miste livet, nedtrampade under Pearl Jams spelning på Orange. Det vore kanske naturligt att fokusera detta inlägg kring mina upplevelser av det tragiska som skedde. Jag var ju trots allt på konserten, men långt bak och ärligt talat fokuserad på något helt annat. Ja, tills musiken och publiksorlet tystnade och det enda ljud som trängde fram kom från ambulanssirener.

Denna text var egentligen tänkt att bli en mustig och humoristisk minneskrönika över min första festival. Tro mig, jag har roliga händelser och magnifika konsertupplevelser att berätta om. Jag var ju bara en förväntansfull sextonåring på stora Roskilde, men det känns varken rätt eller lätt att skriva om dessa, i förhållande till vad som faktiskt hände.

Smygläsning ur Roskilde: Lördag

2010-07-03T10:18:00.000+02:00

Under hela Roskildeveckan kommer du varje dag att kunna läsa ett nytt utdrag ur Linn Strømsborgs roman Roskilde (översättning av Rasmus Erlandsson) här på bloggen. Dagens utdrag är hämtat ur kapitlet "Lördag":

Vi ligger vakna i gräset och tittar upp på vindkraftverket och stjärnorna som skymtar bakom det, runt det. Vi har varit på efterfest hos några av mina kompisar, de spelade Thomas Dybdahl-låtar på gitarr och jag berättade om konserten 2004, att jag drog till Roskilde bara för att se Thomas Dybdahl, att jag drog till Quartfestivalen bara för att se honom, att jag drog till Slottsfjell bara för att se honom, och han skrattar inte när jag berättar det, han nickar och dricker öl, säger att jag är söt, och jag himlar med ögonen och tömmer ölen och försöker dölja att jag ler. Vi ligger vakna i gräset, tittar på vindkraftverket tillsammans, jag brukar ligga ensam och titta på det när jag inte kan sova de första nätterna, och när vindkraftverket sakta bromsar in ovanför oss lägger han sin hand på min och jag blundar.

Smygläsning ur Roskilde: Fredag

2010-07-02T11:02:00.000+02:00

Varje dag under hela Roskildeveckan kommer du att kunna läsa ett nytt utdrag ur Linn Strømsborgs roman Roskilde (översättning av Rasmus Erlandsson) här på bloggen. Från kapitlet "Fredag" är följande uttdrag hämtat:

Det är ögonblicket innan de kommer in på scen, de stora skärmarna blir svarta, alla i folkhavet jublar, det pirrar i benen, några står på tå, andra hoppar upp och ner, på skärmarna på båda sidorna om scenen rullar Against drugs-filmen, börjar med orden ”Life happens now”, fyra papperslappar med ord flyttas runt, vi är otåliga, ”go, see, feel, think”, står det, ”find someone – somewhere”, jag tar en klunk öl, den är fortfarande kall, ”hand in hand”, de som står bakom mig kysser varandra, jag tar en klunk till, vakterna frågar om någon vill ha vatten, en vattenmugg skickas runt, någon kastar den i vädret, vattenpärlor flyger genom luften, vi sträcker oss emot dem, ”choice is everything – everything is music – choose, please”, och ikväll har vi valt Mogwai, och när basen brummar innan de börjar rör sig alla ännu lite närmare scenen och det blir ännu lite varmare, och jag tappar kontakten med vakten som delar ut vatten, men jag har fortfarande en kall öl som jag håller lite ovanför folkmassan, och jag hinner ta en klunk till innan jag tappar den då någon knuffar till mig, men det gör ingenting, för nu börjar de, nu börjar det.

John Olav Nilsen og gjengen 14.00

2010-07-02T10:00:00.000+02:00

I dag åpner vi festivaldagen med John Olav Nilsen og gjengen på Odeon klokka 14.00. Miri og jeg løp København gatelangs i slutten av mars og sang høyt på denne sangen og nå skal vi synge høyt foran scenen på Odeon, sammen med hundrevis av andre fine folk.

When Saints Go Machine 18.30

2010-07-01T14:00:00.001+02:00

I dag skal du se When Saints Go Machine på Orange klokka halv sju. Grunnen hører du ovenfor. God festival!

Smygläsning ur Roskilde: Torsdag

2010-07-01T10:00:00.001+02:00

Varje dag under hela Roskildeveckan kommer du att kunna läsa ett nytt utdrag ur Linn Strømsborgs roman Roskilde (översättning av Rasmus Erlandsson) här på bloggen. Dagens utdrag kommer från kapitlet "Torsdag":

Vi har samlats utanför ingång 7, inget medvetet val, vi hängde lite i området bara, och nu är klockan snart fem, första officiella festivaldagen, vi har suttit i solen och druckit öl i något som känns som hundra år, vi är redan trötta, men nu börjar det alltså på riktigt, det kommer fler och fler, en av vakterna hoppar upp på staketet, håller i sig och ropar att vi måste ta det lugnt, att de öppnar klockan fem, att alla kommer in, det ordnar sig, folk tömmer sina ölburkar, en tjej bakom mig frågar sin kompis varför man inte får ta med sig vattenflaskor in, och hennes kompis svarar något som jag inte hör, jag har smugglar in min i tröjan, jag har lust att vända mig om och säga att det bara är att rulla in den i en tröja så märker de den inte nere i väskan, men jag känner inte dem, och medan jag funderar på hur jag ska göra börjar vi räkna ner, de längst fram ropar tio, nio, åtta, vakterna tittar på varandra och skrattar, de som står på insidan gör klart att öppna porten, den otroligt stora porten, hur många är vi som väntar, undrar jag, sex, fem, fyra, några klappar i händerna, vakterna flinar ännu mer, två, eeeeeeeeett, och porten svänger upp, vakterna börjar med en gång att kolla armband, vi dras in mot porten, in i slussar, de första kollar armband, de andra kollar väskor, nästa frågar om du har med dig något otillåtet, ibland klappar de ner och upp längs benen på dig, innan de önskar dig god festival, och nu är vi inne, gräset är grönt, helt annorlunda än det bruna, nertrampade gräset där vi har bott de senaste fyra dagarna, jag kommer på att jag inte ska på någon konsert förrän närmare sex och traskar efter Therese, Stian och Sandra. Vi ska på Duffy, säger de, och jag rynkar på näsan och säger att jag hellre går och äter.

Smygläsning ur Roskilde: Onsdag

2010-06-30T13:00:00.001+02:00

Vi ligger i hängmattorna vid Pavilion och dricker öl, det är den sista dagen på warm-up, imorgon börjar det, imorgon brakar det loss, de stora fälten kommer att öppnas, de stora namnen kommer att rulla på skärmarna, vi ska gå i grupper mellan scenerna, vi ska ringa in en massa klockslag i programmet, dricka öl och paraplydrinkar i varenda paus, ibland kommer vi att vara så trötta att vi bara lägger oss raklånga i gräset och låter folk kliva över oss, några ska sätta sig bredvid och bjuda på en öl eller tre, fråga om vi är trötta, om vi har varit på någon dålig konsert och har tappat lusten, men det har vi inte, och sen ska vi köra sten sax och påse om vilken som blir nästa konsert, CocoRosie eller Robyn, och Stian ska svära högljutt när det blir Robyn, och han ska hålla ett brandtal om att går vi i närheten av den där elektrodonnan med den pipiga rösten så ska han personligen se till att vi torskar all indiekredd, och jag ska svara att jag redan har sett CocoRosie hundra gånger och att Robyn är cool och henne har jag aldrig sett, och jag ska säga att ”With Every Heartbeat” är en bra låt, indie-kredd eller inte, och Stian kommer att vända sig om och insistera på att Sandra och Therese kommer med honom och lämnar mig och jag kommer att skratta åt honom när han står i konserttältet med oss och dansar till ”Robotboy” en halvtimme senare, eftersom vi mutade honom med sprit, men än så länge ligger vi här i hängmattorna och jag lutar huvudet tillbaka och tittar upp på himlen över oss, borta vid Gringo Bar är det några som shottar, och vi fnissar åt deras höga skrik, en kille kommer springande mot oss med tre cowboyhattar på huvudet, han dansar för oss och hans polare står bakom honom och klappar, och när han är klar bugar han, tar av sig en av hattarna och sätter den på Stian som reser sig ur hängmattan och ger honom en blöt puss på kinden, vi skrattar så vi får ont i magen, Therese tar hatten och säger att den jäklar i mig kommer att hjälpa henne ragga, Sandra tjuter av skratt där hon ligger i gräset, jag öppnar öl nummer tre eller fyra och tänker att nu är vi redan halvvägs, klockan är kvart i tio onsdag kväll, måndag morgon reser vi hem, söndag morgon klev vi trötta av en buss från Oslo, tusen saker har hänt och tusen saker ska hända, men först ska jag dricka upp min öl.

Svensk festivalinstitution går i graven

2010-06-30T10:48:00.002+02:00

Igår meddelade ledningen för Hultsfredsfestivalen att hela festivalen läggs ner med omedelbar verkan, på grund av för dåligt publikunderlag. Årets upplaga av festivalen skulle ha blivit den 25:e, och skulle ha inletts den 7:e juli, men det blir det alltså inget av med nu. Sedan starten 1986 har Hultsfred växt sig allt större och större, både till en riktig klassiker och till Sveriges största festival. Tyvärr har man brottats med ekonomiska svårigheter under flera år, så nedläggningsbeslutet kommer inte helt oväntat.

En sorglig punkt den svenska festivalhistorien, men förhoppningsvis kan det också bereda plats för ännu fler nya festivaler framöver. Desto tråkigare är det för alla de som har köpt biljetter och laddat upp för att åka till årets Hultsfred. På sin hemsida skriver man att Hultsfredsfestivalen AB inom kort kommer ansöka om konkurs. Först längre fram i konkursarbetet kommer det stå klart om pengarna för årets biljetter kommer betalas tillbaka till köparna eller inte. En liten, liten ljusglimt är att både Sundsvalls Gatufest och Arvikafestivalen erbjuder alla som har Hultsfredsbiljetter rabatter på sina biljetterna.

Läs mer:
Hultsfredsfestivalens hemsida
Corren: Hultsfredsfestivalen ställer in
Aftonblade: Hultsfred läggs ner
Aftonbladet: Arvika och Gatufestivalen erbjuder biljetter

Bortklippta scener: Roskildeomslagen som inte nådde ända fram

2010-06-30T09:00:00.001+02:00

Förra veckan berättade formgivaren och illustratören Linnea Andersson om arbetet med omslagen och illustrationerna till Roskilde och Øyafestivalen i en intervju här på bloggen. Idag - Roskildefestivalveckan till ära - ska ni få en exklusiv tjuvkik på hur några av de Roskildeomslagsidéerna som det aldrig blev något av såg ut.

Och så här blev alltså resultatet till slut:

Mer info om Linneas formgivning hittar du på hennes hemsida.

Smygläsning ur Roskilde: Tisdag

2010-06-29T11:02:00.001+02:00

Varje dag under hela Roskildeveckan kommer du att kunna läsa ett nytt utdrag ur Linn Strømsborgs roman Roskilde (översättning av Rasmus Erlandsson) här på bloggen. Andra utdraget är hämtat ur kapitlet "Tisdag":

Tre minuter på Roskilde, du vaknar, solen går upp vid fyratiden, då är det som kallast, du måste på toa, så du går mellan tälten, du tittar ut över ängen som är täckt av tält, camper, flaggor, campingstolar, två vakter går längs det ena tältområdet, vid servicecentret sitter tre killar och lyssnar på festivalradio, de spelar Tina Dickow just som du går förbi, och i stället för att fortsätta mot toaletterna sätter du dig ner bredvid killarna och frågar om det är lugnt om du sitter där ett tag, och de letar fram några glas och bjuder dig på en Jägershot, skålar och säger god morgon, och det är den korta sista låten från Notes, ”So long hearts”, och du sveper shoten, andas in djupt för att inte hosta, och så reser du dig när låten är slut, säger god festival och hej då till killarna innan du går vidare längs vägen, solen i ögonen, ingen kö till toaletterna.

Smygläsning ur Roskilde: Måndag

2010-06-28T13:00:00.001+02:00

Varje dag under hela Roskildeveckan kommer du att kunna läsa ett nytt utdrag ur Linn Strømsborgs roman Roskilde (översättning av Rasmus Erlandsson) här på bloggen. Första utdraget är hämtat ur kapitlet "Måndag":

Jag är dammet som du andas in när det är gult mot solen, jag är gräset som sticker under dina bara fötter, jag är leran som stelnar några timmar efter att det har slutat regna, jag är vinden som får vindkraftverket att gå runt, jag är asfaltsvägen som omringar dig, den grå cirkeln som omringar gräset, som bara genomkorsas av tågspåren som går som ett streck på mitten, och jag finns i dem också, jag är ljudet av tåget som passerar under era fötter uppe på bron, jag är farten innan det saktar ner vid den tillfälliga stationen inne på Västra, jag är träden som böjer sig in mot er när det blåser, jag är staketet som är uppställt för att visa var gränsen går mellan de som har och de som inte har festivalband, jag är synen som möter dig på natten när det ändå är ljust här på grund av strålkastarna, vakternas ficklampor, pannlamporna hos dem som letar efter toaletterna, mobiltelefonerna som lyser när ni ringer till varandra, när ni skickar signaler genom mig, genom luften, jag står vid tältet, kommer du snart?, jag är mörkret runt er, mörkret som ligger på lur bakom allt ljus, jag lutar mig mot er när ni är för trötta för att rygga undan, jag ligger i fotändan på era sovsäckar, jag finns i skuggorna från era kroppar på dagen, jag är andetaget ni delar när ni kysser varandra, jag är lukten av solkräm när ni turas om att smörja in varandras ryggar på morgonen, jag är det som väcker er när ni vaknar av ingenting, jag är er andhämtning så länge ni är här, jag är alkoholen i blodet när ni går och lägger er, jag är huvudvärken som ni vaknar med på morgonen och ölen som botar den, jag är den som håller er i handen så länge ni är här, hos mig, i mig, runt mig, på mig, vid mig, med mig.

Veckans festival: Roskilde

2010-06-28T08:38:00.004+02:00

Plats: Roskilde, Danmark
Datum: 1:a - 4:e juli
Bokningar i år: Gorillaz, Jack Johnson, Prince, The Prodigy, Patti Smith and Band, Alice In Chains, Motörhead, NOFX, Kings Of Convenience, Pavement, Robyn, Sick of it All, T.O.K., The Bear Quartet, The Kissaway Trail, Teddybears med flera.
Stora bokningar genom åren: The Kinks, Bob Marley and The Wailers, U2, Lou Reed, The Ramones, The Clash, The Cure, Metallica, Madness, Bob Dylan, Iron Maiden, Sinéad O'Connor, Nirvana, Velvet Underground, The Offspring, Oasis, Sex Pistols, Beastie Boys, Marilyn Manson, Black Sabbath, Radiohead, Gnarls Barkley, Kings of Leon, Nine Inch Nails med flera.
Startår: 1971
Biljettpris: 1675 Danska kronor för festivalpass alla dagar + Warm-up.
Kuriosa: Roskilde är Nordeuropas största musikfestival, har 25 personer fast anställda året runt och över 25.000 frivilliga arbetare när festivalen pågår.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Roskilde-band här.
Länkar: Festivalens hemsida

Et band du skal se på Roskilde

2010-06-27T13:01:00.000+02:00

Noe av det jeg liker å spørre folk om, er hvordan de møtte kjæresten sin. Jeg elsker historier om hvordan man møter noen som skal bety noe. Hvor var deres første kyss, hvem ringte hvem, sa du noe dumt første gangen dere prata sammen? Og sånn er det med musikk, filmer og bøker også. Hvordan finner man det som skal bety noe?

I 2009 så jeg en trailer for en film som heter (500) days of Summer. Jeg elsket den, og så den mange, mange ganger. Så fikk jeg endelig sett filmen, og midt inni denne perlen av en romantisk komedie (som jeg anbefaler på det sterkeste!) så er det en togscene der Summer og Tom prater sammen for første gang siden de gjorde det slutt, og midt inni sola og kaffen og latteren, så hører du starten på en sang.

Det er Temper Traps "Sweet Disposition".

Jeg tenkte ikke så mye over den låta igjen, før jeg satt på kafé og så en annen film med en kamerat av meg, og mens han kjøpte mer øl til oss, så hørte jeg at de spilte den låta på kaféen. Jeg liker denne, sa jeg da han satte fra seg ølen. Mm?, sa han. Ja, sa jeg. Men jeg vet ikke hvem det er.

En måned senere fikk jeg (500) days of Summer på dvd, og da jeg så den for tredje gang, så reiste jeg meg i togscenen, og sa: Det er denne!

Og den var det. Og bandet kommer på Roskilde og de spiller på søndagen, og de heter Temper Trap og jeg gleder meg som en gærning. Jeg går glipp av starten på Prince, men det er greit. Det er helt, helt greit.

Regn på festival

2010-06-25T13:11:00.000+02:00

I 2007 regna det så mye at vi nesten drukna på Roskilde. Det begynte allerede første kvelden, vi tok på oss slagstøvlene og vassa gjennom vanndammene, snakka om at det ikke ble verre enn i '04, slapp av, det går over. Etter fem dager sto jeg på Arcade Fire og så ut fra Arena, det var så vått og klamt at det dampet av publikum, og utenfor fosset det ned verre enn noen av oss noensinne hadde sett. Arcade Fire kommenterte regnet midt i konserten og vi var varme, men allikevel våte.

Det ble et fint år, som dere kan se på bildet over, som er fra en fest på en av de tidlige dagene, før vi gjemte oss bak regnponchoer og sydvester og spiste potetgull i teltet i stedet for å drikke drinker på Gringo. Vi gikk til og med tidlig hjem fra Björk, fordi vi var våte helt inn til undertøyet. Men vi overlevde. Og vi dro tilbake. Og nå skal vi dit igjen.

Heldigvis er det meldt sol. Flaks.

Veckans festival: Peace & Love

2010-06-25T07:40:00.000+02:00

Plats: Borlänge
Datum: 28:e juni - 3:e juli
Bokningar i år: Lily Allen, Patti Smith, Jay-Z, KENT, NOFX, Alice in Chains, The Kooks, Mando Diao, Robyn, The Ark, Mika, Elias & The Wizzkids med flera.
Stora bokningar genom åren: Thåström, Jakob Hellman, Motör Head, Hanoi Rocks, Moneybrother, New York Dolls, Iggy & The Stooges, Sex Pistols, Manu Chao, Turbonergo, Mötley Crüe, Babyshambles med flera.
Startår: 1999
Biljettpris: 1495 kronor för festivalpass alla dagar, 1645 kronor för festivalpass + camping. Endagsbiljetter kostar mellan 100 och 895 kronor.
Kuriosa: Festivalen arbetar under mottot "Mångfald, Gemenskap och Förståelse" och har varje år olika teman. Årets tema är frihet.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Peace & Love-band här.
Länkar: Festivalens hemsida

Min første festival

2010-06-24T11:27:00.005+02:00

Jeg var 18 år gammel da jeg pakket ned knekkebrød, smøreost, klær, bøker, MiniDisc-spiller, hodetelefoner, en gammel Nokia 3310 og laderen dens, pappas telt og IKKE slagstøvler, men Adidas Superstar shelltoes - og tok bussen til Roskilde med kjæresten min og vennene hans. Han hadde vært der før, jeg var helt ny. Jeg var livredd og trodde at folk kom til å spy i teltet mitt, stjele klærne mine og at de bare kom til å selge øl og vin i barene, og ikke cola eller vann (som var det eneste jeg drakk da jeg var 18). Vi sto i kø i åtte timer for å slippe inn, kjæresten min forsvant fremover og fremover i mengden, jeg ble stående bak, jeg husker at jeg så nakken hans, at han ble solbrent, at jeg tenkte: Han burde smørt seg med solkrem. Så var han plutselig borte. Han var inne, han hadde fått bånd og i det minste hadde han andre jeg reiste sammen med sendt teltet vårt fremover i køen, så det ble satt opp mens jeg fortsatt sto i kø. I en evig kø som jeg ikke var tøff nok til å snike i.

Hva har jeg gjort? tenkte jeg nok flere ganger mens jeg ventet på å få komme inn, få festivalbånd, legge meg ned på gresset, kjøpe en brus, få et kyss.

Ni dager senere kom jeg hjem tidlig om morgenen, jeg var leirete, skoene mine var ugjenkjennelige, jeg husker at vi siste natta satt med noen skarpe nøkler og prøvde å skrape av den forsteinede gjørma som hadde satt seg som et skall rundt hele joggeskoen, jeg hadde bustete hår, jeg var blitt brun, selv om det regna mye, og mamma hadde redd opp senga mi for meg, lagt noen blader og aviser der inne som jeg skulle lese, og jeg husker at jeg prata og prata og prata, bare avbrutt av en dusj, før jeg prata og prata og prata igjen mens hun sto i morgenkåpe og smilte.

Jeg hadde vært på festival, den første i mitt liv, og jeg hadde hatt det fantastisk. Det regna halvparten av tida, vi vassa i gjørme, kjæresten min måtte bære meg over serviceområdet på West, for der rakk vannet oss til knærne, vi kyssa foran vindmølla, vi kyssa i bar-kø, han kjøpte cola til meg og øl til seg selv, vi kyssa på Thomas Dybdahl-konsert, jeg var ung og dum og droppa både Pixies og Under Byen for å se Avril Lavigne, men jag har lärt av mina misstag, jeg møtte en jente i svingen på East som senere skulle bli min allierte i tykt og tynt, min sjelevenn og bestevenninne, min person å ringe til selv om jeg ikke egentlig ringer, og hun, Krummis og jeg skulle sitte utallige timer på Burns og andre steder der de serverte toast og cola og prate om Roskilde '04, siden '05, '06, '07 og '08, og vi skulle bare huske sol og blå himmel og kärlek fra denne første gangen vår.

Kanskje kunne det vært en hvilken som helst festival som vekte den delen av hjertet mitt som Roskilde vekte, kanskje var det bare tilfeldig at Roskilde skulle få hedersplassen, men jeg tror ikke det. Du vet det du også. Den oransje følelsen, synet av det jordet, lyden av vindmølla, suset fra 80 000 mennesker, hjertene deres som slår, kanelsneglene, Tuborgen, campingstolene, plassen foran den oransje scenen, lyset som blir rødt når det er fullt i båsene fremst, videoen som gir meg gåsehud før hver konsert på Arena, der jeg har sett de beste konsertene i mitt liv.

Du vet det du også - det kunne ikke vært noe annet sted.

Det er bare Roskilde.

Alt annet er bare nesten like bra. For meg.

Så blev omslagen till Roskilde och Øyafestivalen till

2010-06-23T08:30:00.005+02:00

Det som först möter läsarna till Roskilde och Øyafestivalen är formgivaren och illustratören Linnea Anderssons bilder. Linnea har inte bara gjort omslagen till dessa böcker, utan är även den som står bakom alla snygga illustrationer här på bloggen Festivalsommar. Här berättar hon om hur arbetet med böckerna har gått till, hur det är att jobba med böcker som redan har omslag sen tidigare, och om sina bästa och värsta festivalminnen.

Hur tänkte du kring omslagen på Øyafestivalen och Roskilde? Några speciella grundtankar som du utgick från?

Det viktigaste var att fånga stämningen i boken. Sommar, fest, musik och mycket känslor, en veckas myller av upplevelser som mixas ihop.
Jag tänkte också tillbaka mycket på alla festivalminnen jag själv har.

Hur var Øyafestivalen och Roskilde att jobba med?

Eftersom jag känner igen mig ganska väl i Linns berättelse var det en tacksam bok att göra omslag till. Under tiden jag läste boken poppade det upp väldigt många bra och dåliga idéer blandat med egna minnen i huvudet. Det svåra var att välja bort alla idéer utom en, och det överlät jag till Lindqvist Publishing.

Är det stor skillnad mellan slutreslutaten och det som du tänkte dig när du började med arbetet?

Skissen var lite som en oslipad diamant. Samma idé men slutresultatet har ett mycket mer genomarbetat yttre. Jag läste böckerna under vintern, då det är mörkt och grått ute vill jag använda mycket färg, så jag tänkte jag mig mycket mer färg i början.

Hur är det att göra omslag till böcker som redan har omslag sen tidigare? Hur påverkar det arbetet?

Jag gillar det norska omslaget så det var svårt att inte påverkas av det. Jag har försökt att hålla samma personliga känsla. Även om de två omslagen är som natt och dag ser man att det är riktat till samma typ av läsare.

Har du förhållit dig till de norska originalomslagen på något sätt?

Nej, jag tittade på det en gång, sen försökte jag att glömma det och ta fram något eget.

Till båda böckerna har du utöver omslagen även gjort mindre illustrationer till inlagorna. Vilken betydelse tror du den typen av illustrationer har för böcker och för läsupplevelsen?

Det förhöjer läsupplevelsen att omslaget fortsätter in i boken, det blir en överraskande sorts helhet då.

Nu för tiden ser man ganska sällan vuxenböcker vars omslag bygger helt på illustrationer och inte på foton, och det är även ovanligt med illustrationer i skönlitterära vuxenböcker, vad tror du att det beror på?

Jag tror att det handlar om tid, pengar och förlag som inte vågar. I pockethyllorna ser du massor av illustrerade bokomslag. Det kan bero på formgivaren Lotta Kühlhorn som gör fantastiskt snygga och många pocketomslag och har höjt omslagsdesignen till en annan nivå. Jag hoppas de inbundna böckerna följer samma spår snart. Man kan berätta på fler nivåer med illustration än foto.

Till Øyafestivalen har du dessutom gjort en formgivningsmall som återkomma på förlaget Lindqvist Publishings framtida boksinglar också. Hur har du arbetat/tänkt med den mallen?

Med mallen är det viktigt att den fungerar till alla möjliga olika bakgrunder. När jag tog fram den arbetade jag faktiskt mest med olika foton som omslagsbild. Jag har tänkt att det ska kännas att det är en snabb bok att läsa. Det tar väl ca en timme att läsa en den? Perfekt för en kortade resa. Så jag ville att det skulle vara enkelt som när man tejpar fast en lapp t.ex.

Vad tyckte du om böckerna?

Böckerna får mig att längta tillbaka till mina galnaste festivalår. Dom känns äkta, det gillar jag.

Vad gör du mer för formgivning och illustration, utöver de här böckerna?

Det är väldigt varierande, allt från varumärkesdesign till illustrationsväggar till annonser till konst. Det är viktigt att variera sig men jag brinner mest för att arbeta med böcker, skivomslag och andra förpackningar, jag gillar att göra trycksaker som man tar i och öppnar, det ska vara lite som att få en present.

Sysslar du med något mer, utöver formgivning och illustration?

Jag är väldigt intresserad av livet i havet. Jag har inte en aning om var det kommer ifrån men jag sitter på massa kunskap om fiskarter och kan spendera timmar med att titta på dykfilmer från tropiska korallrev.

Vad har du för förhållande till festivaler?

Jag älskar festival och rände runt en hel del förr. Nu har jag blivit lite bekvämare och tackar Luger för att de startade Way Out West i Göteborg så jag kan vakna bakis hemma istället för i ett tält.

Vad är ditt bästa och värsta festivalminne?

Svår fråga, mina festivalminnen är som Linns böcker. Det händer så mycket roligt, många band, man dricker mycket och allt flyter liksom ihop lite. Det är hela festivalen som är ett bra minne, en favorit är Hultsfred 1996, allt var perfekt. De senaste åren har jag haft väldigt kul på Gagnef, en konstnärlig festival i "Burning Man"-anda.
Jag var på Pearl Jam-konserten i Roskilde 2000 då flera åskådare blev ihjältrampade, det var absolut det värsta.

Vilken litterär karaktär skulle du helst vilja åka på festival tillsammans med?

Vet inte, Lisbeth Salander verkar behöva ha lite roligt.

Ska du på några festivaler i sommar?

Way Out West och kanske den underbara festivalen i Gagnef, det var ett par år sen jag var där nu.

Att finansiera sina måltider på Roskilde

2010-06-22T08:45:00.000+02:00

Rasmus Erlandsson (översättare till Roskilde och Øyafestivalen) berättar vidare om tillvaron på Roskildefestivalen:

Även om de kalla ölglasen som jag skrivit om tidigare utgjorde en främmande fågel i mina och mina kompisars ögon var tomglasen en realitet. Faktiskt ett livsuppehälle. För på Roskildefestivalen kan 30 plastglas och en pappbricka utgöra en "Kina box". En Kina box med blekksruteringer och forårsruller. Det börjar med att du pantar några glas som någon har slängt en bit från Blåa scenen. Ett av glasen betingar ett värde av hela 2 kr. Du börjar få blodad tand. Plötsligt har du plockat på dig några glas på vägen bort mod Gröna. Det blir 7 kr till. Du har en fjärdedels mat. Sedan rullar det på. En pappbricka ger 5 kr. Det är ju en förmögenhet! Snart går det automatiskt. Om inget intressant band spelar, eller det visar sig att konserten var lite avslagen, är det inget som hindrar att man kombinerar musiklyssnandet med pantletande. Efter ett tag har man blivit ett monster. Reptilhjärnan har vädrat morgonluft och lystna blickar kastas på halvfulla ölglas vars ägare vänt ryggen till för ett ögonblick. Man ser små barn som betalat dyrt för ett festivalband bara för att komma in och panta i 4 dar. En tioåring med fem sjundedelars Kina box under armen i form av 5 pappbrickor ... Tioåringar är svaga, pappbrickor inbringande. Några snabba språng bara och ... De är ju inte ens en fullvärdig festivalbesökare när allt kommer omkring, de är ju inte här för musiken, only for the money and the fame (nåja, kanske inte det senare).

Naturligtvis sätter man inte planerna i verket. Det vore ju förfärligt, stackars lillkille. Men reptilhjärnan fortsätter att iaktta, registrera, beräkna. Tills något riktigt bra band börjar spela, mat är trots allt inte första prioritet på en musikfestival.

Rasmus Erlandsson

Läs även Rasmus inlägg från förra veckan, och intervjun som har gjorts med honom här på bloggen tidigare.

Ett band som är lite bättre än andra band – dum är den som missar dem!

2010-06-21T10:08:00.001+02:00

Nu vill jag tipsa om festivalsommarens bästa band. Det är ett band som inte är små, men heller inte jättestora. De är inte löjliga, men heller inte ansträngt allvarliga. Kort sagt är de bara förbannat bra! Jag hävdar att Roskilde, Øya eller Way Out West är värda att besöka endast för deras skull.

Bandet som jag talar om är The National, aktuella med fjärde fullängdaren High Violet. Om ni redan har bokat biljetter till nämnda festivaler, GRATTIS! Detta är bandet som tillhör kategorin ”Om jag missar är jag en idiot!”. The National kommer att bli magiskt, det är ett löfte.

Dessa medelålderssnubbar från Ohio, sedan länge stationerade i Brooklyn har förmågan att skapa en sorts organisk och episk alternativrock som förmedlar frustration, glädje och melankoli utan att kännas pretentiösa. Dessutom är ofta låttexterna små litterära guldkorn i sig själv.

Vad jag framförallt gillar med Roskilde och Øya är hur Strømsborg fångar en slags festivalmelankoli. Ofta förstärks melankolin med all den musik som det refereras till. En given musikreferens, som jag dock saknar (rätta mig om jag har fel) vore just The National. Ja, nu finns det ju säkerligen högst naturliga orsaker till varför bandet inte nämns, men jag hade liksom det på känn under läsningen, satt nästan och väntade…

Så en uppmaning till Linn, om hon besöker någon av tidigare nämnda festivaler i sommar: Se The National. Det kanske leder till en vacker hyllning eller en elak sågning här på bloggen.

Lesing på festival

2010-06-19T10:37:00.003+02:00

Nå ligger det et innlegg ute på den norske litteraturbloggen Bokmerker om å lese på festival, sjekk det ut, vel!

(Bildet er tatt av den eminente tjejen Therese Bosrup Karlsen, også kalt Krummis)

Flammande film om festivalboksfestivalfest

2010-06-18T10:27:00.001+02:00

När Linns roman Roskilde gavs ut på norska förra året ställdes det till med releasefest av stora mått! Uppläsningar, band och öl. Misstänkt likt en festival... Bildbevis - bland annat med Linn in action - hittar ni i filmen nedan, som norska Flamme Forlag har gjort. Skål!

Roskilde på Gloria Flames from Flamme Forlag on Vimeo.

Den exakta nyansen av en öl - att översätta en festivalupplevelse

2010-06-15T08:35:00.000+02:00

Rasmus Erlandsson (översättare till Roskilde och Øyafestivalen) berättar om en festivalöversättares vedermödor:

Öl, kall festivalöl ... För en översättare är det viktigt att det blir exakt, för att hitta rätt formulering hjälpte det många gånger att minnas hur det var. Att stå på samma ställen, se samma saker som berättaren, och efter tre Roskildefestivaler tyckte jag nog att jag var ganska välbekant med Roskildefestivalen och dess företeelser. Med texten framför mig fick plötsligt minnena från mina tre Roskildefestivaler ny färg. Detaljerna blev klarare. Lukterna kom tillbaka. Hettan, leran, stämningen. Men det var något som kändes obekant. Berättelserna om kall öl från bodarna, eller för den delen varm öl i ölburkar. Jag var tvungen att rannsaka mitt minne. Kall öl? Ölburkar? På Roskilde? Fanns det? Visserligen var det 6 år sen jag var på Roskilde senast, men jag kan faktiskt inte minnas en enda ölburk. För mig är Roskilde synonymt med flasköl. Pissljummen flasköl. Öl som inhandlades för skrattretande (låga alltså) priser inne på Roskildes matbutiker för att rullas på skateboard till festivaltåget och sen kånkas över campingområdet hem till tältet. Där satt man sen på sin back med Star och tittade förundrat på människor som köpte öl för överpris inne på campingen. Att det faktiskt var kall öl i glasen var aldrig något jag reflekterade över. Men så här i efterhand låter det ju onekligen rimligt. Och en smula lockande. Samtidigt fanns det inte riktigt på kartan att betala 7 gånger mer för denna läckerhet.

Under översättandet slår det mig plötsligt att det nog finns lika många festivalupplevelser som besökare. En tämligen självklar slutsats, men rätt och slätt inget jag funderat över tidigare eftersom det ju är så lätt att utgå ifrån sig själv. Flera gånger under arbetet har jag kommit på mig själv med att tänka kunde man göra så? Jaha, bada, ja, det fanns ju någon strand, den hörde jag talas om några gånger. Och på sidan 25 konstaterar jag glatt att jag tydligen är "... en av de där hardcorekillarna som inte direkt orkar slösa tid på att stå i duschkö ...".

Linn och jag har varit på samma festival, till och med samma år några gånger, men ändå är det en bitvis helt annan festivalupplevelse på hennes sidor. Roligt att ta del av den också.

Rasmus Erlandsson

Läs även intervjun med Rasmus från förra veckan.

Om å danse alene

2010-06-14T13:18:00.002+02:00

Robyn har sluppet sin nye skive Body talk pt. 1 i dag, og den er tilgjengelig på Spotify her.

Jeg elsker Robyn. Hun spiller på Arena 24:00 på Roskilde-lørdagen, 3. juli, og jeg ser frem til å danse, alene og med vennene mine, og med de titusenvis av andre menneskene som også elsker Robyn. Den tøffe dama med hjertet utapå kroppen, gråten i stemmen, hendene i været, snappy replikker på tunga, smilet på leppene og en slags tøff sårbarhet i hvert skritt hun tar. Det finnes ikke mer bittersøt dansemusikk enn dette, og jeg elsker det. Vi elsker det. Alle vi som vet hvordan det er å danse alene, alle vi som vet hvordan det kjennes å gå fra noen, alle vi som kjenner det i hvert hjerteslag, la oss aldri glemme det.

Veckans festival: West Coast Riot

2010-06-14T08:06:00.002+02:00

Plats: Frihamnen i Göteborg
Datum: 17:e juni
Bokningar i år: The Hives, The Specials, Bad Religion, Flogging Molly, Rise Against, Dropkick Murphys, Invasionen, Bruket, Jello Biafra and The Guantanamo, Sista Sekunden med flera.
Stora bokningar genom åren: Gogol Bordello, Raised Fist, NOFX, Millencolin, De Lyckliga Kompisarna, Randy med flera.
Startår: 2008
Biljettpris: 695 kronor
Kuriosa: Denna vecka anordnas även Metal Town (18-19 juni) och Pier Pressure (20:e juni) på samma plats som West Coast Riot - Frihamnen i Göteborg.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets West Coast Riot-band här.
Länkar: Festivalens hemsida

Sweden Rock Festival

2010-06-12T11:14:00.002+02:00

Så var det då dags för ännu en upplaga av SRF. Festivalen som mot alla odds växt till att bli en av Sveriges största och mest välorginiserade festivaler av alla. Med band där bäst före-datumet låg runt 1987 är detta, för att citera Corey Taylor (som var här med sitt band Stonesour) i Slipknot "en världsunik festival". Vad som också varit unikt med festivalen är att den alltid haft bra väder. Istället för regnställ så har packningen bestått av kortbyxor och solkräm. Så det är klart att besvikelsen är stor i år när regnet legat tungt över festivalen och solen varit lika frånvarande som amerikanska 80-tals glamrockarna Ratt, som ställde in i sista sekund. Men vad gör det när årets line-up består av tunga namn så som Aerosmith, Billy Idol, Guns N' Roses. Trots detta så var det sleazerockens motsvarighet till Spinal Tap, Steel Panther, som var festivalens höjdpunkt. Om detta kommer stå sig efter festivalens sista dag återstår att se. Men Axl och hans nya kompband har mycket att leva upp till om de ska lyckas förmedla en sån glädje och skicklighet som grabbarna i Steel Panthers lyckades med igår.

FotbollsVM=Festival – Del 2 (Vuvuzelan)

2010-06-11T10:03:00.001+02:00

Nu är det endast några timmar kvar, Sydafrika – Mexiko, öppningsmatchen. Jag är orolig. Nej, inte för matchen, det är vuvuzelan som oroar. Ni vet, det som är ett plaströr, men kallas blåsinstrument och som varenda fotbollsälskande sydafrikan, vilket i princip är alla, tycks ha i sin ägo.

VM kommer att bli ett världsmästerskap i förfärligt oväsen. Oljudet kommer att spridas som en farsot, med potentiell världslig masstinnitus som följd. Eller inte. Min relation till vuvuzelan baseras trots allt på hatkärlek. Det är klart att det ska stångas, skrikas och föras liv på läktarna, men vuvuzelan har den bristen att den överröstar allt annat. Jag menar, säg att den europeiska supporterkulturen bestämde sig för att starta en VM-tradition baserad på att varje åskådare tog med sig en klassisk bergsprängare och valfri Cannibal Corpse skiva till varje match. Det skulle inte låta vackert och vi skulle absolut inte bjudas på någon trevlig fotbollsupplevelse.

Så lyd mitt råd dessa VM-veckor. Titta och njut av fotbollspoesi, men lyssna gärna på något annat. Ta med din tv eller dator ut i trädgården och låt fåglarna bjuda upp till skönsång. Varför inte göra en Vm-playlist av din favoritmusik, bläddra till Mew när Danmark spelar, Comforting sounds? Det allra bästa vore kanske att åka på festival och uppleva VM därifrån? Storbildsskärmar, alltid nära till öl. Förhoppningsvis kan också trevlig livemusik kväsa vuvuzelans mördande tut.

FotbollsVM=Festival – Del 1

2010-06-10T09:50:00.002+02:00

Sörj inte! Den planerade uppföljningen på föregående inlägg om att minnas sin första festival kommer senare. Håll utkik på bloggen några dagar innan 2010 års Roskildefestival bränner av, så kommer minneskrönikan Roskilde 2000 att finnas där. 10 år förresten, det är fasligt lång tid…

Det är inte bara musikfestivaler som fångar många människors uppmärksamhet just nu. Imorgon drar världens kanske största sportfestival igång. Det handlar givetvis om fotbolls-VM i Sydafrika och en hel månad av dans, glädje, tårar, bitterhet, förväntningar, spännande möten och avsked. Inte helt olikt en vanlig musikfestival alltså.

Fotboll är kanske den sport som har flest beröringspunkter med det vi vanligtvis brukar benämna kultur, det vill säga litteratur, konst, musik och film. Att fotboll och kultur kan förenas i vacker harmoni är Zinedine Zidane ett bra exempel på. Han var, är och förblir poesi (Se dokumentären ”Zidane: a 21 st century portrait” till tonerna av Mogwais specialkomponerade soundtrack, om ni inte tror mig!). Till VM kommer legenden Maradona, fotbollshistoriens svar på Beatles eller Rolling Stones, fast i nuläget egentligen mer jämförbar med Pete Doherty. Vad kommer han att ställa till med som förbundskapten för ett stjärnspäckat Argentina? Knarkfester, Lionel Messi på amfetamin? Det vore en makaber syn, om nu tv-kamerorna skulle hinna med…

Messi för övrigt, en musikreferens på honom. Ja, med hans korta ben och den explosivitet som de genererar är väl hans fotbollsprofil mest att likna vid ett vansinnigt smattrande på dubbelkaggar. Något obskyrt grind, speed- eller blackmetal band är nog en rimlig parallell. Jag undrar ifall Chelsea-stjärnorna Didier Drogba och Florent Malouda och deras nybildade popband (Coldplay som största inspirationskälla) har tänkt på Messi som eventuell trummis? Nja, då är det nog mer sannolikt att landsmannen Carlos Tevez i Man City redan har värvat honom. Den 26-årige Tevez (Noel Gallaghers fotbollsidol?) ryktades för ett tag sedan ha lessnat på fotbollssparkandet och sades istället vara mer intresserad av en helhjärtad satsning på sitt rockband. Om Messi kunde ansluta till bandet, så tror jag att vi har ett nytt At the Drive-In i antågande.

Lagerbäck och Svennis då? Deras uppdrag att leda Nigeria respektive Elfenbenskusten till eventuella VM-framgångar kan i det närmsta liknas med att Bob Geldof skulle boka Glennmark och Strömstedt till en Live Aid gala för att samla ihop pengar till svältande barn i Afrika. Tja, så dåliga utsikter har väl egentligen inte Lasse och Svennis, och som rutinerade coacher vore det snudd på idioti att inte ta tillvara på möjligheten att få leda varsitt afrikanskt land, till det första afrikanska VM-guldet någonsin. Tajmingen vore perfekt, nu när VM för första gången spelas på afrikansk mark.

Hans-Erik Nilsson

Bästival

2010-06-09T12:45:00.003+02:00

Den flotte bloggeren Sandra (Niotillfem) har skrevet et blogginnlegg om alle sine vakre festivaler, og det bør sjekkes ut her.

Översättarintervju med Rasmus Erlandsson om biltematält, svorsk och indiepopsböcker

2010-06-08T12:44:00.001+02:00

Utan Linn Strømsborg ingen Roskilderoman eller Øyafestivalboksingel. Men utan översättaren Rasmus Erlandsson heller ingen Roskilderoman eller Øyafestivalboksingel på svenska. Jag fick tag på Rasmus, som berättade lite om översättningsarbetet, språkliga snårigheter, festivaltips och det eventuella livet med Kapten Haddock.

Hur gick översättninsgarbetet med Roskilde och Øyafestivalen?
Överraskande bra tycker jag. Det var inte så svårt att komma in i Linns stil, och det hjälper mycket. Något som slog mig var att jag nästan aldrig använde ordbok. Däremot fick jag ibland fråga norska kompisar. Vad betyder tillexempel "Breial"?

Stötte du på några speciella svårigheter i översättningsarbetet?
Förutom de generella sakerna, att hitta precis rätt ord, och att inte låta orginalspråket färga av sig, så är det ju alltid svårt med speciella företeelser. Exempelvis det norska studentfirandet "russefeiringen". Det får svenskt studentfirande att blekna, och med alla upptåg och fester väcker det många associationer för norska läsare som en svensk aldrig kan få. Jag fick försöka lösa det med att lägga in en liten beskrivning som understryker att det är fråga om en jättehappening. Men associationerna går inte att förmedla.

Hur skiljer sig de båda texterna från varandra tycker du?
På ett sätt är de ju väldigt lika i språket. Roskilde tillåter sig lite mer ögonblicksbilder vilka jag tycker är bra stämningsbildare. Det är svårare att få in i novellormatet som kanske inte tål att brytas upp på samma sätt. En annan skillnad är de melankoliska undertonera som ju finns med i båda böckerna men som får ta mer plats i Øyafestivalen.

Hur skulle du beskriva Linns texter?
En liknelse vid halvmelankolisk indiepop är kanske inte så dum. De flytande, långa, punktlösa styckena går in i varandra. En ordström där man kanske tappar taget, men utan att det gör något. När versen är slut har man hittat rätt igen.

Hur kommer det sig att du kan norska så bra att du kan översätta från det?
Jag har gått två år på en folkhögskola utanför Trondheim. Det är inte utan att det gör sitt. Folk kom från alla möjliga delar av Norge, och därmed var det ett sammelsurium av dialekter. Tror det hjälpte till att ge mig ett stort ordföråd. Men jag pratar inte norska, jag är inte tillräckligt bra på det så jag höll mig till svenska. Det värsta som finns är nämligen "svorsk", norska och svenska blandat. Låter rent hemskt.

Har du översatt några andra saker tidigare?
Nej, faktiskt inte, men jag har alltid haft ett stort språkintresse och har bland annat pluggat isländska och franska. Sen gör det väl sitt till att min morsa är översättare. Jag har fått lite inblick i processen.

Vad gör annars, när du inte översätter böcker?
Jag pluggar biologi och geovetenskap på Stockholms universitet. Och så extraknäcker jag på Systembolaget.

Vad har du för favoritböcker, norska och i allmänhet?
Oj, svårt ... På norska finns ju alltid Erlend Loe. Han har skrivit mycket, men Doppler och Volvo lastvagnar kan väl nämnas eftersom de delvis utspelar sig i Sverige. Han har också skrivit barnböcker om truckföraren Kurt, den senat "Kurtby" är hysteriskt rolig och riktar sig nog lika mycket till vuxna. Som titeln antyder driver den med Knutby-historien.

Annars är Den svarta obelisken av Erich Maria Remarque en favorit. Liksom Long John Silver av Björn Larsson. Och så höll jag nästan på att glömma Flugfällan av Fredrik Sjöberg. Ett litet mästerverk i alla sin förvirring.

Vilka festivaler har du varit på genom åren?
Liksom Linn har jag varit Roskildebiten och har varit där tre år, första gången när jag var sjutton.. Hade förmånen att ha brorsan med som guide. Annars har jag varit på Stockholms Jazzfestival, Popaganda och kanske lite otippat tre gånger på Lindköpings folkmusikfestival. Har länge velat åka till Backafestvialen, men det har aldrig blivit av.

Ska du åka på någon festival i sommar?
Nej, desvärre, istället ska jag bland annat segla till Färöarna och i Lofoten, och vandra med min flickvän. Men kanske blir det Linköping i höst igen.

Vilken litterär karaktär skulle du helst åka på festival tillsammans med?
Kapten Haddock? Nej, kanske inte, hehe.

Bästa festivaltipset?
Det första du gör, skaffa ett program, läs om ALLA band och märk ut allt som kan vara det minsta intressant. Försök se allt du bockat för. Du kommer aldrig ångra att du gick till en kass spelning, det är ju bara att gå därifrån. Men du kommer att sörja en evighet att du missade Gotan Projects Sound of da police-cover bara för att du inte kände till dem då.

Största festivalvarningen?
Att bli fast på campingen. Camping i all ära, men musiken är ändå första prioritet. Dricka öl kan man göra medan man lyssnar, en bit från scenen, eller när programmet är slut för natten.

Vad skulle du aldrig åka på festival utan?
Regnsäkert tält. Haha, Biltema 250:- blir aldrig rätt, inte ens med svarta sopsäckar och silvertejp som förstärkning.

Vad skulle du aldrig ta med dig på festival?
Spritkök. Det är inte värt besväret och tiden att laga egen mat. På Roskilde brukade jag panta ihop till maten.

Foto: Fredrik Wikström

Roskilde hyllad i Tidningen Kulturen

2010-06-08T09:26:00.003+02:00

Rasmus Thedin har skrivit en riktigt fin recension av Roskilde i Tidningen Kulturen:

Jag känner igen mig själv i många av bokens scener. Och fast jag själv aldrig varit på Roskilde så målar Linn Strømsborg upp en melankoliskt romantisk bild av det hela som etsar sig fast på insidan av ögonlocken.

[...]

Men det blir riktigt bra först när vi också lägger märke till språket. Det är poetiskt, humoristiskt, och melankoliskt släpande på samma gång. Språket bidrar till att skänka ett intryck av ett liv i slow motion, där allt ses som genom en dimma. Och där man själv står utanför och ser på. Med ett litet leende spelande över läpparna. Boken är lite som en norsk Fantomerna, skriven av en kvinna trettio år efter Klas Östergrens original. Skillnaden är att det inte bara handlar om en kärlek. Det handlar om två. Och det blir svårt att hålla ögonen torra vid läsningen.

[...]

Jag kommer att återkomma till den här boken på samma sätt som berättarjaget återkommer till Roskildefestivalen. Både för att återuppleva gamla minnen (både privata och de från boken) och för att skaffa mig nya.

Hela recensionen kan läsas här.

Veckans festival: Sweden rock

2010-06-04T16:53:00.001+02:00

Plats: Norje (Sölvesborg)
Datum: 9 - 12 juni
Bokningar i år: Guns n' Roses, Aerosmith, Gary Moore, Slayer, Billy Idol, Danzig, Sator med flera.
Stora bokningar genom åren: Black Sabbath, Sex Pistols, ZZ Top, Deep Purple, Motörhead med flera.
Startår: 1992
Biljettpris: 2290 kr för tredagarsbiljett, 2390 kr för fyradagarsbiljett, 690 - 1190 kr för endagsbiljetter.
Kuriosa: Sweden Rock har legat på tre olika ställen. Först i Olofström, sedan Karlsham och nu, sen 1998, i Norje. 2008 var Sweden rock, enligt Aftonbladet, den största svenska festivalen genom tiderna. Sen slutet av 90-talet har festivalen ett nära samarbete med det egna hårdrocksmagasinet Sweden Rock Magazine.
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Sweden Rock-band här.
Länkar: Festivalens hemsida

Böcker och soundtrack

2010-06-04T14:40:00.005+02:00

Johanna Lindbäck från Bokhora gästbloggar hos Bokus den här veckan. Dagens inlägg handlade om böcker med soundtrack, och hon tog då bland annat upp Roskilde, som ju har ett soundtrack i flera avseenden - både i själva bokens text, men också rent konkret, i form av den Spotifylista som Linn lade upp här på bloggen för några dagar sedan. Johanna berättar också att hon läste romanen i helgen och tyckte om den mycket:

Jag är inte alls någon festivalbesökare, men jag gillade ändå att läsa boken väldigt mycket. Det knäppa, roliga, fina, jobbiga man bara gör på en festival får hon fram jättebra. (Alltså, tror jag, med tanke på att jag aldrig varit där.) [...]
Jag gillade ”Roskilde” extra mycket när Robyns ”With every heartbeat” dök upp i den!

Läs hela Johannas inlägg här.

Familjen om att minnas sin första festival

2010-06-03T13:55:00.000+02:00

För en vecka sen drog den svenska festivalsommaren igång på allvar. Till Hässleholm och festivalen med det sömnklingande namnet ”Siesta!” kom en stark uppsättning av artister. Built to spill, Dinosaur Jr, danskarna Mew, norska electroduon Röyksopp och flera svenska storheter är en kul öppning och det bådar gott inför resten av sommaren.

Festivalens kanske mest givna bokning var Hässleholmssonen och electropopsnöret Johan T Karlsson, mer känd som ”Familjen” och aktuell med nya albumet Mänskligheten. I en intervju med Kulturnyheternas Per Sinding Larsen på första festivaldagen ger Karlsson sin bild av Siesta! – ”Det är kulturföreningen, marken och ungdomsgården som flyttar ut sina spelningar”.

Larsen spinner vidare och menar att festivalen utmärker sig genom antalet besökare som gör festivaldebut. Karlsson blir nu nostalgisk och svarar på än mer släpig skånska – ”Jag minns själv när jag åkte på min första festival, det var Roskilde och jag var helt tagen, begeistrad och jag minns allting därifrån. Det är det som sätter sig”.

Hur mycket minns man egentligen av sin första festival och vad? Är inte minnena förvridna av alkohol, sömnbrist och allt annat som tillskrivs ett festivalbesök? I nästa inlägg gör jag ett försök att berätta om mitt första festivalbesök, Roskilde 2000. Jag tror att jag minns, ganska så väl faktiskt.

Hans-Erik Nilsson
___

Hans-Erik Nilsson är frilansande förlagsredaktör som har besökt både stora och små festivaler under åren. Under resten av sommaren kommer han vara med och blogga här på Festivalsommar.

Fler recensioner av Roskilde

2010-06-03T11:18:00.004+02:00

Recensionerna av Linn Strømsborgs roman Roskilde fortsätter komma in.

I Aftonbladet (1/6) skriver Jenny Tunedal att "Strømsborg lugnar mig med sin indieidyll":

Roskilde är en idyllroman om - och kanske också för - nordiska indiekids utan bekymmer i alla åldrar. Dess prosa flödar snabbt, ofta i form av en sorts hopningar eller uppräkningar: ett lyckat sätt att redovisa, snarare än gestalta, den sorts intensitet som sextio-sjuttio tusen människor kan skapa tillsammans under de extatiska undantagsdygn som en rockfestival kan (bör?) vara.

I en recension i SLA (Skaraborgs Allehanda, 31/5) skriver Erik Thorsell bland annat: "På ett fängslande, närmast bloggliknande sätt, fångar [Strømsborg] läsaren och använder hela sin kompetens för att nå läsaren."

Helsingborgs Dagblad recenserar festivalböcker

2010-06-02T08:50:00.000+02:00

Jenny Högström i Helsingborgs Dagblad har recenserat både Roskilde och Øyafestivalen och skriver bland annat: "Det nystartade förlaget Lindqvist publishing har siktat in sig på skönlitteratur och populärkultur, och just i den korsningen sitter Strømsborgs två böcker som en smäck."

Hela recensionen hittar du här.

Medan Högströms text hade rubriken "Festivalsommar 1", skrev Johan Malmberg i samma tidning notisen "Festivalsommar 2" om tidskriften Novells artikel om dödsfallen i Roskilde för 10 år sen.

Warm-up

2010-06-01T07:28:00.003+02:00

I dag kjøper jeg min Roskilde-billett. I fjor lå jeg våken om natta den uka Roskilde pågikk, jeg var hjemme og jobbet, det var hetebølge og å ligge i senga si var akkurat som å ligge i teltet på Roskilde, like varmt og like klamt, men allikevel var det en helt annen verden. Jeg dro og bada på stranda i Oslo, mens vennene mine bada i badedammen på Roskilde. Jeg dro på Hove for å se Faith No More og det å være på Hove kunne minne om Roskilde på mange måter, jeg mener, det lukter festival når noen søler øl på bakken uansett, når mennesker samles, når det er utekonserter, plastglass, slitte joggesko, folk som er slitne i telt, hopping, kärlek, glede, jubling, nattbading og stekende sol. Det er mange festivaler der ute, og de likner hverandre på mange måter, men for meg er det noe helt eget å sitte på bussen og vite at jeg er på vei til Roskilde, og ikke Hove eller en annen festival. I dag kjøper jeg Roskilde-billett. Endelig.

Veckans festival: Pop Dakar

2010-05-31T15:45:00.005+02:00

Festival: Pop Dakar
Plats: Stockholms universitet, Gula villan
Datum: Lördagen 5:e juni
Bokningar i år: Existensminimum, Monostrip, Clock Opera, Hip Whips, Mixtapes & Cellmates, Harald Björk med flera.
Stora bokningar genom åren: Marit Bergman, Honey Is Cool, Caesar's Palace och Laakso.
Startår: 1995
Biljettpris: Gratis!
Kuriosa: Pop Dakar anordnas av den ideella universitetsföreningen Humanistiska föreningen och firar i år femtonårsjubileum. När festivalen anordnades för första gången gick den under det lite annorlunda namnet "Ge köttet vad det tål".
Lyssna: Ladda ner en spotifylista med ett urval av årets Pop Dakar-band här.
Länkar: Festivalens hemsida, Pop Dakar på Facebook, Pop Dakar på Twitter och Pop Dakar på MySpace.

Øyafestivalen - soundtrack

2010-05-28T12:00:00.000+02:00

Øyafestivalen er en bitteliten bok, men som Roskilde er denne også full av musikk, og noe av musikken har jeg samlet i en playlist:

Om du har Spotify, kan du finne playlisten som er soundtracket til Øyafestivalen her.

PS: Det er to små historier bak de to låtene som ikke er med i Øyafestivalen. Det var Jon Brion hovedpersonen hørte i hodet sitt da hun sparket i sanden akkurat som Joel fra Eternal Sunshine of the spotless mind, og det var en gang en konsert med Kings of Convenience på Øya, året var 2005 og Erlend Øye var forkjøla, og det var "Jonas" også, han hadde grønt skjerf og det regna og han skulle flytte fra Oslo og både han og Erlend Øye sang til meg at jeg måtte holde meg unna trøbbel, men det er en helt annen historie, en helt annen tid.

Roskilde playlist

2010-05-27T17:48:00.001+02:00

Før man kan være der på ordentlig, så kan man høre på musikken og varme opp. Og kanskje gjelder det for bøker også; før man kan lese dem, så kan man varme opp - med en playlist.

Over ser du playlisten til min bok Roskilde. Det er ikke en korrekt gjengivelse av all musikken jeg skriver om, og noen av låtene har kanskje ikke fått bli med i boka i det hele tatt, men den ble brukt som inspirasjon og for å huske, og forhåpentligvis kan den nå brukes som soundtrack til boka. Om du har Spotify, kan du finne den her. God festival!

Arbetarbladet om boksinglar

2010-05-27T08:49:00.002+02:00

Även Arbetarbladet har skrivit om Øyafestivalen: Boksingel i jeansfickan

Läs om fler recensioner i gårdagens inlägg.

Øyafestivalen hyllad i svensk press

2010-05-26T14:00:00.002+02:00

De svenska recensenterna har hittills tagit emot Linn Strømsborgs Øyafestivalen med öppna armar, både själva novellen och konceptet "boksingel" som med denna titel har introducerats i Sverige för första gången.

Jenny Tunedal skrev i Aftonbladet (5/5 2010) att Øyafestivalen "är en glimrande liten prosabok om de där särskilda Sturm und Drang-känslorna som live-musik, sommarregn och öl kan framkalla. Euforisk melankoli: tillsammans och ensam, bekymmerslös och hjärtekrossad".

Under rubriken "En riktigt bra kvart" skriver Patrik Svensson i Sydsvenskan (7/5 2010): "Konceptet 'boksingel' är så otidsenligt knasigt att man måste älska det." Och novellen beskriver han som "en vacker, vindlande berättelse om kärlek, ensamhet, berusning och tristess på festival". (Läs hela recensionen från Sydsvenskan här.)

I Dagens Nyheter (22/5 2010) instämmer Jonas Thente i hyllningarna: "Kul grepp det där med singelsläpp först, men är böckerna bra? Singeln är bättre: en bitterljuv popmelodi om kärlek och längtan som blir sorgsnare för varje vers."

Tidigare har även Metro Weekend (30/4 2010) uppmärksammat Øyafestivalen på deras "På allas läppar"-sida. På plats nummer fyra, efter "Snoppar som jobbar", Tiger Woods och Carolina Gynning, berättar Metro att nu kommer boksingeln och beskriver den som "en liten glimt av sommar att stoppa i fickan".

Självklart har det också bloggats om boken. På bokhora.se skriver Johanna L bland annat: "Efter den är klar har en tidigare läsare klistrat in en rosa post-it lapp: 'Fint. Nu vill jag ha sommar och festival. Dans, musik, kärlek och alkohol.' Jag instämmer! Trots att jag i teorin inte alls är en festivaltyp." (Läs hela inlägget "XL och XXS" på bokhora.se.)

Musiken i texten och svenska ö-prickar (andra delen av Linn-intervjun)

2010-05-26T09:41:00.003+02:00

Igår berättade Linn Strømsborg om sitt litterära liv på festivaler, idag följer andra och sista delen av intervjun, där hon istället berättar mer om festivallivet i litteraturen.

Du arbetar i en bokaffär till vardags, har det påverkat dig som författare på något sätt?
- Jeg vet ikke om det å jobbe i bokhandelen har påvirket skrivingen min, men litteraturinteressen er jo uten tvil påvirket. Jeg begynte å jobbe i bokhandel fordi jeg likte å lese, men jeg leste den samme typen bøker - ungdomsbøker, krim, spenning, romantikk. Jeg hadde ikke hørt om mange av forfatterne jeg plutselig begynte å selge bøkene til, og etter et halvt år i bokhandel og en tidobling av bøkene jeg eide, så var jeg plutselig litteraturinteressert på en helt ny måte. Og for å skrive, så må man lese, det tror jeg i hvert fall.

Jag får uppfattningen att du jobbar mycket aktivt med rytmer, tempo med mera när du skriver. Hur kommer det sig? Hur ser du på förhållandet mellan musik, litteratur och skrivandet?
- Jeg tror dette ligger meg ubevisst [omedvetet] hos meg enn man kanskje skulle tro. Jeg hører på musikk når jeg skriver, alltid, og i arbeidet med Roskilde, så ble det til at jeg hørte på musikk, og så kom f.eks. With every heartbeat på playlisten, og jeg begynte å skrive Robyn-teksten og da sto låten på repeat helt til teksten føltes ferdig. Så det er ubevisst fremkalt av musikken jeg hører på, i så fall. Tempoet kommer kanskje av at jeg skriver tekstene ganske fortløpende, jeg tenker aldri lenge over formuleringer eller sånt, det kommer ved etterarbeidet - teksten skrives fra start til slutt, i en eller flere lengre tankerekker, og så slutter den. Og da lener jeg meg tilbake og hører ferdig låten.

Vad har du för svenska favoritförfattare?
- John Ajvide Lindqvist er min svenske favoritt! Han er faktisk på min topp 5-liste uansett nasjonalitet. Men andre svenske forfattere jeg liker er Linda Skugge, Astrid Lindgren, Maria Gripe, Anders Jacobsson og Håkan Nesser. Mye preget av barndomslesning, men det er jo for mange de viktigste bøkene.

Vad har du för norsk(a) favoritförfattare?
- Johan Harstad, Geir Gulliksen, Nils-Øivind Haagensen, Pedro Carmona-Alvarez, Ruth Lillegraven, Linda Klakken, Jon Ewo, Helene Flood Aakvaag og Simon Stranger.

I Sverige gav vi ut boksingeln Øyafestivalen innan romanen Roskilde, när de kronologiskt egentligen kommer i omvänd ordning. Har de svenska läsarna fått allt förstört för sig nu?
- Haha, det håper jeg ikke. Jeg tror nok at Øya gir Roskilde noe ekstra, at boken kanskje betyr noe annet når 'avslutningen' Øya leses. Jonas, du-et, i Roskilde og Øya får jo stor plass i handlingen i Øya, og ikke bare i jeg-personens hode, som i Roskilde. Kanskje blir noe klarere, Jonas blir en klarere karakter og forholdet deres forstås bedre med Øya. Men jeg tror ikke det ødelegger noe, altså. Det var noen her i Norge som leste Øya først også, så det er nok ingen krise.

På ditt norska förlags hemsida kunde vi läsa hur du besviket konstaterade att du inte fick några svenska prickar över ö:et i ditt efternamn, utan fick behålla det norska strecket. Känns det tungt? Satsar du hårt på en Tysklandslansering nu? De lär ju ha prick-ö:n där också.
- Forferdelig! Jeg vil jo så gjerne få hete Strömsborg, med prikker over o-en og en myk g på slutten, men så må jeg bare være meg selv, en helt vanlig ø og en g som et støtfanger, som min redaktør skrev. Tysklands-lansering høres jo ut som en mulighet, vi kan sette fokus på hvor mye øl som drikkes i boka, så kanskje de blir nysgjerrige.

Du verkar inte vara så förtjust i punkter, utan skriver helst långa meningar. Hur kommer det sig?
- Jeg tror det kommer av at hvis jeg først er inne i en tekst, så skriver jeg så fort, og tenker fortere, og det å sette punktum stopper teksten, mens et komma bare er som en bitteliten pause, et pust, før teksten fortsetter. Jeg har aldri turt å si at jeg driver med stream-of-consciousness, men kanskje er det egentlig det jeg gjør. Hvis det er lov å si, da.

Skriver du någon annanstans, förutom i dina böcker och på den här bloggen?
- Jeg har en norsk blogg som heter Strekhjerte, http://strekhjerte.com og jeg er også med i litteraturbloggen Bokmerker, http://bokmerker.org der jeg skriver om bøker jeg leser, liker, elsker og hater. Jeg har også hatt noen anmeldelser og tekster på trykk i noen magasiner i Norge, men det er ikke så mye enda. Jeg håper jeg får flere muligheter til å skrive, det er det beste jeg vet.

När kommer din nästa bok?
- Det er litt usikkert foreløpig, for jeg vet ikke om jeg klarer å bli ferdig. Men jeg skal gjøre mitt beste for at det ikke blir lenge til det kommer en ny bok. Gi meg et år og ring og mas om det ikke har skjedd noe.

Under hela sommaren kommer Linn vara med och skriva här på bloggen, om sina böcker och festivallivet.

Författarintervju om bokhandelsmayham och smaken av festivalöl

2010-05-25T09:41:00.001+02:00

Linn Strømsborg - författare och festivalveteran - arbetar som bokhandlare och hennes roman Roskilde och boksingeln Øyafestivalen har precis kommit ut på svenska, och under sommaren kommer hon att blogga här på Festivalsommar. Med en iskall cola och en ägg&baconsmörgås i handen sitter hon på en solig ö i Oslofjorden och gör sig redo för årets första bad. Men innan hon hoppar i vattnet tar hon sig tid att svara på några frågor om sitt litterära festivalliv.

Vilken litterär karaktär skulle du helst åka på festival tillsammans med?
- Jeg tror Helge Ombo fra Mannen som elsket Yngve kunne vært en perfekt festivalkompis. Han hadde drukket øl fortere enn meg, fortalt meg om bandene jeg ikke hadde hørt om, dytta meg fremst i crowden hvor det var mest liv for å hoppe sammen med ham, dansa i regnet med meg og lagt seg ned på togperrongen for å se på himmelen og puste litt når festivalen var over og vi skulle hjem.

Huvudkaraktären i både Roskilde och Øyafestivalen läser när hon är på festival. Brukar du också göra det? Hur hinner du i sådana fall med det, mellan alla konserter, ölglas och fester? (Jag brukar själv aldrig hinna.)
- Lesing på festival er fantastisk. På Roskilde er det jo en lang warm-up-periode der det ikke skjer så mye, annet enn det du selv får til å skje. Det er selvfølgelig mye festing og eventyr også i disse late dagene, men på dagtid er det fineste vi gjør egentlig å sitte i campstolene, ta oss en pils, og lese hver vår bok. Jeg leser også bøker i køene på festival, for det er mange køer. 80% av tiden står man eller går man i kø. Og det er ikke alltid du har noen venner rundt deg. Jeg leser i køer, har boka i veska og tar den opp når jeg venter på at det blir min tur til å kjøpe øl, mat, gå på do eller komme inn i kinosalen eller drinkbaren eller hvor som helst. Mens man venter på konsertene, er det også fint å legge seg på gresset, lese i boka helt til man reiser seg og konserten begynner.

Påverkar festivalstämningen läsupplevelsen på något sätt?
Det er klart festivalstemningen påvirker leseropplevelsen også, jeg tror kanskje at jeg husker bøkene jeg leste lengre - at de forbindes med festivalminnene. Å lese The laments av George Hagen på gresset utenfor teltet i 2005, å lese Beatles av Lars Saabye Christensen i hengekøya i 2008, å lese The heart is a lonely hunter av Carson McCullers i en campingstol etter å ha sett A love song for Bobby Long på festivalkino [festivalbio] i 2006.

Vilka festivaler har du varit på genom åren?
- Oj. Skal vi se: Norwegian Wood x 3, Roskilde x 5, Slottsfjell x 4, Øya x 5, Hove, Quart - ja, jeg tror det var det?

Vad gör Roskilde så speciellt?
- Åh, hvor skal man begynne? It's that orange feeling! Det er alle menneskene som er der, beliggenheten, stilen, musikken, gresset, barene, drinkene, danskene, hvordan himmelen ser ut når du ligger på bakken utenfor teltet, lyden av alle føttene over brua mellom East og West, følelsen av alle menneskene som presses mot deg på konsert, hvordan ølen smaker tidlig om morgenen, å holde noen man kjenner eller ikke kjenner i hånda når man hopper fra brygga - alt dette som man kanskje opplever på alle festivaler, men som oppleves på en helt egen måte akkurat på Roskilde. Min første festivalkärlek. Roskilde för alltid!

Vilka festivaler ska du åka på i sommar?
- I sommer blir det en relativt rolig [lugn] festivalsommer, jeg skal på Roskilde igjen etter en sår pause i fjor, og så skal jeg på OsloLive og se kent, verdens beste band. Øya har fantastisk program i år, men jeg synes det er så dyrt der, og fordi jeg bor så nærme, så ender jeg alltid bare opp med å gå hjem i stedet for å gå på konsert etter noen timer, eller spise en burger i sentrum eller ta en øl på Ruinen like ved, altså, jeg føler at jeg bare kaster 2000 kroner inn vinduet til Øya og benytter meg ikke av det de gir tilbake. Kanskje angrer jeg når jeg hører musikken inn gjennom vinduet mitt, det vet jeg ikke enda. Men jeg tar sjansen.

Två typer av platser som du verkar trivas på är bokaffärer och festivalområden. Finns det några likheter mellan en bokaffär och ett festivalområde?
- Det her har jeg tenkt på mens jeg har skrevet svarene på de andre spørsmålene, og jeg kommer egentlig ikke på noe. Kanskje likner det litt på en festival i jula, når folk er gale, men jeg tror nok at en matvarebutikk på den travleste timen på lørdag er mer mayhem og festival, enn min lille bokbutikk noen gang kommer til å bli. Men jeg hører på musikk mens jeg jobber, og om morgenen kan jeg synge mens jeg rydder i hyllene. Det var en periode jeg ikke kunne smile før jeg hadde hørt på Kleerup og Robyn With every heartbeat minst en gang, drukket kaffe og pustet mens jeg sto helt stille foran dataen. Så åpnet jeg døra og slapp inn kundene - en tidlig morgen, klar for å selge bøker.

Andra halvan av intervjun med Linn kan du läsa här på bloggen imorgon.

Foto: Therese Bosrup Karlsen

Välkomna till Festivalsommar!

2010-05-24T08:51:00.000+02:00

Från och med i dag och fjorton veckor framöver kommer det råda febril aktivitet på den här bloggen. Dammet från torra grusvägar och doften av utspilld öl kommer att ligga tät i luften. Skvalpet från blöta lerpölar, sorlet från tälten, skriken från campingen, det tunga basdunket och gitarriffen från scenerna - och ljudet av en och annan boksida som vänds - kommer höras över webbvidderna.

Och just det. Här ska ju publiceras också! Fakta, kuriosa, tips, listor, nyheter och intervjuer kring allt som rör festivaler, musik, böcker och inte minst Linn Strømsborgs nysläppta roman Roskilde och boksingel Øyafestivalen. Det vankas texter, bilder, musik och videoklipp av såväl Linn själv, som undertecknad och en rad gästskribenter. Med andra ord ett myller som bara är värdigt det enda säkra sommartecknet som finns: FESTIVAL!

Varmt välkomna
önskar
Jesper Ims Johansson,
redaktör på Lindqvist Publishing

Återförsäljare Roskilde

2010-05-11T16:38:00.001+02:00

Är du återförsäljare och vill sälja Linn Strømsborgs roman Roskilde? Hör av dig till förlaget Lindqvist Publishing, säljaren Zeitlos, eller beställ direkt från Förlagssystem.

Vill du hitta en återförsäljare för att köpa romanen Roskilde? Klicka på länkarna nedan:
Adlibris
Bokus
CDon
Ginza
Bokmusen
Kulturbutiken
Hedengrens
Ugglan
Bokia
Akademibokhandeln
JB-gruppen

Snart är Festivalsommar(en) här!

2010-05-10T18:17:00.001+02:00

Den 24:e maj slår bloggen Festivalsommar på allvar upp sina tältskynken på denna adress, och håller på fram till sista veckan i augusti. På bloggen kommer det att skrivas om festivaler, musik och populärkultur i allmänhet, och om Linn Strømsborgs två böcker Roskilde och Øyafestivalen i synnerhet.

På sidan kommer bland andra Linn själv och flera gästskribenter att blogga under hela sommaren. Material som information för och om press kring böckerna och Linn kommer också att finnas tillgängligt på sidan.

Bakom satsningen står bokförlaget Lindqvist Publishing. Alla illustrationer är gjorda av Linnea Andersson, som även har formgivit omslagen till Roskilde och Øyafestivalen. Om du har några frågor kring bloggen eller böckerna är du varmt välkommen att kontakta Jesper Ims Johansson.

Roskilde – en roman av Linn Strømsborg

2010-05-10T16:37:00.004+02:00

Sommar betyder Roskildefestival för kompisgänget från Oslo. Det är en tradition och ett måste. På plats finner och förlorar de kärlekar, går på konserter och äventyr, förbudsbadar, campinghänger och dricker mängder med öl ur solvarma burkar.

Linn Strømsborgs språk är lika melodiskt och poppigt medryckande som musiken på festivalscenerna. Med driv och tempo fångar och genomlyser hon den egenartade värld som drar till sig tiotusentals människor varje år. Romanen Roskilde är en popsång på prosa – en låt om kärlek till musik och människor, men framförallt till Roskildefestivalen.

Titel: Roskilde
Författare: Linn Strømsborg
Översättare: Rasmus Erlandsson
Illustratör och formgivare: Linnea Andersson
Förlag: Lindqvist Publishing
Språk: Svenska
Utgivning: Ute nu (maj 2010)
Antal sidor: 146
ISBN: 9789186527013
Säljare: Zeitlos
Distributör: Förlagssystem

Pressavdelning med omslagsbilder och författarfoton hittar du här.

Vill du köpa Roskilde eller är du återförsäljare och vill sälja boken? Mer info hittar du här.

Øyafestivalen - en boksingel av Linn Strømsborg

2010-05-10T15:14:00.004+02:00

Øyafestivalen är Oslos årliga, stora musikhändelse. I novellen med samma namn samlas ett kompisgäng för att återigen kasta sig ut i publikhav, ölbäckar och regnbyar, och för att träffa gamla flammor vid sprutande fontäner. För mitt bland alla forsar ligger en stor, bultande ö. Det är att gå vilse, fast lägenheten ligger runt hörnet. Det är att vara på festival, fast man tittar ut genom sitt eget fönster. Det är att vara ensam, fast man har tusen personer omkring sig. Det är att vara många, fast man bara är två. Det är popkultur, musik och läkande brustna hjärtan för hela slanten.

Efter norsk modell lanserar nu förlaget Lindqvist Publishing konceptet boksinglar för första gången i Sverige. Först ut i bokserien blir Linn Strømsborg med novellen Øyafestivalen. Senare i vår släpps även Strømsborgs "album" - romanen Roskilde.

Förlagets boksinglar kommer att kännas igen på spännande titlar, återkommande formgivning och på det singeltypiskt kvadratiska formatet.

Främsta syftet med boksinglarna är att ge noveller och kortare texter en chans att publiceras och läsas i egen rätt, utan att drunkna bland annat material i antologier, samlingar och magasin. En text - två pärmar.

Titel: Øyafestivalen (Öyafestivalen)
Författare: Linn Strømsborg
Översättare: Rasmus Erlandsson
Illustratör och formgivare: Linnea Andersson
Förlag: Lindqvist Publishing
Språk: Svenska
Utgivning: Ute nu (april 2010)
Antal sidor: 52
ISBN: 9789186527020
Säljare: Zeitlos
Distributör: Förlagssystem

Pressavdelning med omslagsbilder och författarfoton hittar du här.

PRESSMATERIAL: Författarfoto och omslagsbilder

2010-05-10T08:08:00.000+02:00

Bilderna nedan får endast publiceras i samband med redaktionellt material som berör Linn Strømsborg eller böckerna Roskilde eller Øyafestivalen. Vid frågor, var vänlig kontakta Jesper Ims Johansson: jesper[at]lindqvistpublishing.se

Roskilde

Romanen Roskilde
Ladda ner högupplöst version här.

Romanen Roskilde
Ladda ner högupplöst version här.

Omslaget till romanen Roskilde
Ladda ner högupplöst version här.

Øyafestivalen

Boksingeln Øyafestivalen
Ladda ner högupplöst version här.

Boksingeln Øyafestivalen
Ladda ner högupplöst version här.

Omslag till boksingeln Øyafestivalen
Ladda ner högupplöst version här.

Linn Strømsborg

Linn Strømsborg
Ange fotograf: Therese Bosrup Karlsen
Ladda ner högupplöst version här.

Linn Strømsborg
Ladda ner högupplöst version här.